Godmorgon torsdag! Jag känner mig överkörd och snurrig i huvudet denna morgon. Molly frågade samma sak tre gånger vid frukosten innan jag förstod vad hon menade 😂. Vad fort man glömmer bort hur de sömnlösa nätterna med spädbarn var. Då klarade man flera år av bristande sömn, och nu slås jag ur efter bara en natt. Leonore låg bredvid mig och sov. Hon är extra mammig just nu och vill vara nära. Natten gick okej men hon har ont och behöver tröst. Det kändes som att precis när hon hade somnat om ringde alarmet på min telefon. Klockan har ringt i ett för att ge Leonore smärtstillande. Det vart inte många knop igår och vi lämnade knappt soffan Vi spelade till och med Crash när det kändes långtråkigt att titta på film Man blir rörd: Det var fantastiskt att se tjejernas samspel. Så fort Molly kom hem från skolan rusade hon till Leonore. Plötsligt blev Leonore ännu ynkligare och jag såg att hon sökte Mollys empati och omtanke, och det fick hon. Molly erbjöd sin hjälp hela kvällen. Leonore fick stå på pallen dom vanligtvis bråkar om när dom ska borsta tänderna, Leonore fick välja bok och Molly bar Leonore från badrummet till sängen (Molly ville också sova med oss). När jag nattade dom hörde jag att Leonore hade somnat och då tjuvtittade jag på Molly som låg och klappade Leonore i håret. Hon tittade på Leonore med värme i blicken och så gav hon Leonore en puss innan hon slöt sina ögon. Idag: Hugo och Leonore sussar fortfarande och jag tog morgonen med Molly. Jag måste jobba lite och skicka in jobb som har deadline innan helgen. Leonore föreslog att vi skulle cykla lite idag, vi får se om hon orkar men tänker att frisk luft kan göra oss båda gott. Ja alltså att jag cyklar och hon sitter i barnstol bakom min cykel =) Helgens planer: Kurera och aktiviteter. Roligare än så blir det inte. Jag försöker verkligen inte se det som att livet är på paus just nu utan att det är fullt pågående och jag gör mitt bästa för att hålla mitt mående balanserat. Jag tillåter mig själv känna att tillvaron just nu är piss men att det är som det är för att minska smittspridningen och avlasta vår sjukvård. Dock lider jag med restaurangbranschen som nu behöver förhålla sig kring den nya restriktionen. Prio ett är liv men oroar mig för hur samhället kommer att se ut när (om?) detta är över. Kommer något att finnas kvar? Hur mycket kommer den psykiska ohälsan att påverkas?
