Godmorgon torsdag! Denna morgon är sentimental. Jag bär just nu på splittrade känslor. Imorse käkade Hugo och Molly frukost på fiket intill oss så att jag och Leonore fick morgonen för oss själva. Paula: Ska jag visa dig en hemlighet? Leonore: JAAAAA! Jag tror att Leonore slutade att andas i ett par sekunder när vi klev in i Mollys nya rum. Och det gjorde jag med. Jag slutade att andas och kände hur pulsen gick upp. ”Hur kommer hon att reagera?”. Leonore: Waaaaow vad fint mamma! Tillsammans ställde vi upp Mollys lego på en hylla. Vi satte en ros i en liten vas och jag hjälpte Leonore att skriva ett kort. Som ett ”välkommen till sitt nya rum kort” från Leonore. Medan vi donade pratade vi. Jag förklarade så pedagogiskt jag kunde varför Molly behöver ett eget rum. Just nu känner jag att det är viktigt att jag medlar mellan tjejerna och får Leonore att respektera sin systers sfär och får Molly att förstå vikten i att inkludera Leonore. Det gick förvånansvärt lätt. Det kändes som att även Leonore gladdes åt att det nu finns ett nytt och spännande rum hemma. "Nu har vi ett till rum!". Men nu såhär efter lämningen insåg jag att en tid är förbi. Tiden då mina döttrar delade sovrum och när den insikten kom kände jag mig sentimental. Blir man blödigare med åren? Tiden framför oss kommer gå till att bo in oss den nya konstellationen och jag är övertygad att båda två kommer att ”sova över hos varandra”. Deras band är oerhört starkt och jag tror inte att detta kommer att förändra något mer än att dom från och med nu kommer få mer övning till att också respektera varandras sfär. Med egna rum känns det viktigt att t.ex. knacka innan man stiger in och att man respekterar den andras vilja till att vara ensam om dörren är stängd. Jag ska prata om detta med Molly också vid ett senare tillfälle och vägleda henne till att tänka på Leonore med omtanke. Vi måste växa in i nya förhållningssätt gentemot varandra allihop. Jag tror att denna övergång kommer att växa sig fram naturligt och att vi alla behöver landa i den nya tillvaron. Idag: Är dagen med stort D för oss i familjen. I eftermiddag överraskas Molly. Men innan dess ska jag göra bland det mest ärofyllda uppdragen i min karriär! & det är att intervjua min stora bokidol Lars Kepler. Drag i handbromsen: Tack vare kloka kommentarer bokade jag av kvällens tillställning. Delade med mig av min stress och att jag snuddat på gamla vanor med att jobba sent på kvällar. Det är inte optimalt efter enorm dipp i måendet. Egentligen skulle jag spendera kvällen på ett slott på en intim middag med Mio. Ett företag jag länge har velat jobba med. Tillställning låter helt magisk men jag kände redan igår att jag inte orkar. Jag orkar inte mingla eller hålla låda. & idag är jag så tacksam över att jag blåste av det med tanke på de sentimentala känslorna jag känner just nu. Ikväll vill jag inte vara någon annanstans än hemma. Jag vill vara här med barnen och Hugo när dörren till det nya rummet står öppen för första gången på flera veckor♥️.
