Igår startade livet utan morfar och jag saknar honom redan. Slumpen spelade oss ett spratt, vi hade redan för ett par dagar sedan bokat en badmintonbana på rackethallen precis intill där mormor och morfar bor. När vi under eftermiddagen åkte förbi deras avfart sa jag till tjejerna ”där inne ligger Mommo och Moffis hus”. Varpå Leonore svarade: -Men nu är det ju bara Mommos hus...💔 Det var svårt att berätta för barnen om att morfar nu är en ängel. Vi är lyckligt lottade och har inte tagit del av familjemedlemmars död tidigare så har inga erfarenheter. Var transparent och svarade på deras frågor. Tröstade samtidigt som jag också grät. Usch, det var otroligt svårt. Hittade dessa tips på begravningssidan.se: Barn under fem år För barn under fem år så kan det vara svårt att förstå vad döden egentligen innebär och det är vanligt att de tror att den som har avlidit kommer tillbaka. Därför kan sorgen komma helt plötsligt eller som en chock när barnet väl inser att personen inte kommer tillbaka. Barnet kan då uppleva stark oro och stress samt känna sig sjuk och uppleva en stark trötthet. Sorgen hos ett barn kan också visa sig i ilska eller sömnsvårigheter. Många mindre barn ser sig själva som centrum av världen och kan därför uppfatta att de själva är skyldiga till vad som har hänt. Då är det viktigt att förklara att det inte är så och att alla kommer att dö. Det bästa är att barnet får vara hemma ifrån dagis och vara med familjen om han eller hon mår dåligt. Barn mellan fem och tio år Om barnet är mellan fem och tio år så förstår hon eller han att döden är för evigt men det kan ändå kännas ganska otydligt. Många tankar om hur den döde ser ut i kistan eller om den döde är i luften eller himlen förekommer. Låt barnet ställa så många frågor han eller hon vill och försök att besvara dem så utförligt som möjligt. Barn mellan tio och tolv Ett barn mellan tio och tolv år har större perspektiv på saker och vet helt vad döden innebär. Det kan vara svårt för barnet att ta itu med all sorg på en gång och kanske därför bara släpper ut en del i taget. Berätta att det är helt okej att vara ledsen och gråta hur mycket som helst. Satt på golvet vid morfars skåp igår kväll och gick igenom alla glada minnen. Drack ”wishyvatten” som morfar alltid sa Döden kommer aldrig läglig och är aldrig rolig. Trots att vi var förberedda känner jag mig skakig. Glada minnen smärtar mig. Jag önskar att jag hade fått hålla morfars hand. Jag önskar att jag under hans sista tid hade fått sitta bredvid och för en sista gång hade fått säga tack. Jag sa mina sista ord i huvudet när jag satt utanför fönstret där han låg men jag hade velat försäkra mig om att han verkligen hörde vad jag sa. Dagens ljus (eller dom är alltid mina solar) är dessa två. ”Idag ska vi vara enhörningar” -dressar från HM Idag: Har jag och Mikaela vår contentdag. Jag har samarbeten att plåta och det känns skönt att just idag kunna fly in i jobbet. Ha: En fin torsdagsmorgon och var rädda om er♥️
