Tisdagsstatus | Paula Rosas blogg

God eftermiddag tisdag,

Jag känner mig så dränerad, trött och less. Gårdagen fick sig en oväntad vändning, vilket man såklart får räkna med när man lever med småbarn.

På eftermiddagen var allt frid och fröjd, vi drog upp pooltäcket och körde fejk-vinterbad i 39 graders värme.

I duschen klagade Leonore på ont i magen (for kalla kårar efter Mollys blindtarmsoperation) och i duschen upptäckte jag också en liten kompis i en av tjejernas hår. Alltså en lus.

Sedan jullovet har jag vabbat i princip varje vecka. Först var det blindtarmsoperationen och sen har det varit förkylningssymtom som barnen såklart har fått stanna hemma från skolan för. Vi tog ett test på Leonore som visade positivt (inte Corona) och ringde kry samtidigt som vi avlusade båda.

Kry sa att vi måste träffa en fysisk läkare igår kväll men Leonore var okej så vi fokuserade på lusen och lämnade läkaren tills imorse. Vid Kl 00.30 satt jag i bistron helt dränerad. Ryggen värkte men badrummet var sanerat och barnen låg noga luskammade i nybäddade sängar.

Men jag var kvar i skiten. I fredags satte jag om mitt löshår och jag kunde inte påbörja en avlusning där och då. Jag sov med en mössa och det kändes som en plågsam tortyr. Det kändes som att det kröp i hela mitt hår och det var omöjligt att somna.

Kl 08.01 imorse ringde jag till vår vårdcentral (telefonlinjen öppnade Kl 07). 08.30 ringde dom upp och sa att det tyvärr inte fanns några läkartider kvar idag. Då brast det för mig. Tröttheten och hopplösheten for fritt och jag började gråta. Beklagade mig och frågade stackars sjuksköterskan vad sjutton hon tyckte att jag borde göra.

Den här gången bet min sårbarhet och hon trollade fram en tid tills i eftermiddag iallafall. Mitt löshår är borta och jag har avlusat mig och kammat mig själv. I eftermiddag hjälper min mamma och min styvfar mig att kamma igenom mitt hår ytterligare en gång. Det är på god väg till att bli bra igen men jag behöver nattens sömn för att bli mig själv.

Det är sånt här man får räkna med när man lever med småbarn. Enskilda händelser är inte hela världen men när det blir kaka på kaka med ”käftsmällar” är man inte kaxig. Nu är vi tillbaka där vi var för tre månader sen, där vi tar höjd för att luskamma, luskamma och luskamma. Hugo gör sitt allra bästa och vi hjälps åt.

Vi ställde in helgens planer för att åka på ”lus reatret” till min pappa och hans fru. Mia är lusexpert delux så det känns skönt att vi har en ordentlig genomgång att se fram emot till helgen.

- Oavsett vad som tynger dig eller får dig att känna dig trött och ledsen. Kom ihåg att du bara är en människa och att det är helt okej att inte vara en solstråle jämt. En dålig dag eller en dålig/tuff period betyder inte ett dåligt liv ♥️ .