Tänk att man kan hitta ett ställe där man egentligen går till för att träna, men som blir något helt annat. Jag känner mig hemma på WörkOut. Jag älskar alla människor där och det känns mer som en klubb än ett gym. Här hälsar vi på varandra vid namn, och man lär känna varandra. Här finns det ingen prestige, utan alla tränar efter sin egna förmåga. Vi hejar, och vi peppar varandra. Och varenda en gör framsteg. Vi blir starkare. Både fysiskt och mentalt. Det är roligt att följa varandras resa och se hur individer blommar ut. Just nu pågår nedräkningen till vår gemensamma träningsresa till Costa Rica i mars. Varje gång pratar vi om hur vi längtar och ser fram emot resan. För ett par år sedan hade jag inget intresse för en skivstång. Jag ville inte träna mina armar ”för jag ville inte se ut som en kille”. Idag har jag muskler på ställen där jag inte ens visste om att det fanns muskler. Idag vill jag bli starkare för att kunna hantera ännu mer vikt på skivstången. Idag ger skivstångsträning mig ett rus, likt som man får när man är riktigt här. Och det är just därför jag älskar just styrkefesterna på torsdagskvällar. För då får jag umgås med den älskade skivstången! Jag är stolt över min fina vän Pischa och min PT Kalle. Hur dom varje dag ser individer och lär känna enskildas styrka och svagheter. Jag är stolt över att vara en del av wörkout <3 Bilder: @virginiama72 Igår var det jag och Meley som köttade tillsammans Vi körde ett styrkekomplex där vi två gånger bara skulle lägga oss ned på golvet och blunda i 12 sekunder Vi jobbade med gummiband Trött!
