Något jag pratat om och funderat på många gånger är det här med att få barn tidigt. Nu är ju ålder relativt och jag vet vissa tycker att jag inte alls var så himla ung när jag fick barn (ja jämfört med en 16 åring är det ju inte så ungt att vara 21 men med tanke på att genomsnittsåldern för första barn är typ 30+ är väl 21 rätt ungt ändå?) men som jag ser det fick jag barn tidigt i livet. Som 21 åring var det inte alls min plan att starta familj. Jag hade tänkt plugga, resa, festa & vara ego ett tag till. Molly slank förbi p-pillret och ville komma till och jag fann mig själv bli en ung mamma. Varför började jag tänka på det här nu? Jag läste en artikel att vi för första gången någonsin haft fler barn som föds av mammor över 45 år än av tonåringar! Det är så coolt att vi utvecklat till exempel assisterad befruktning så man kan få barn längre upp i åldrarna. Jag förstår att man kanske helst vill känna att man har ”löst livet” med bra jobb, sparpengar, bra bostad osv innan man tar klivet att bli förälder. Och att det då kan bli att det dröjer länge innan man känner att läget är optimalt. Jag hade ju också tänkt att livet skulle lösas lite mer innan jag blev mamma. Nu fick livet lösa sig med en bebis på armen och det blev himla bra ändå! Har ni fått barn i tidig eller senare ålder? Det jag tidigare tänkt på med att få barn tidigt är att, min känsla, är att man har mer energi som ung förälder än äldre. Att det har känts tacksamt att vara nästan barn själv för att kunna leva aktivt med barnen och leka själv. Och att det har känts lyxigt att ”göra bort” småbarnstiden med sömnlösa nätter, amning och bajsblöjor tidigt för att sen ha rätt stora barn när våra bekanta själva kämpar med som utmaningarna. Att få njuta av vuxenåren nu på ett annat sätt. Men något annat jag börjat tänka på mer och mer är hur tacksam jag är för att vi har så himla mycket tid kvar med barnen. Såklart kan vad som helst hända och man kan bli påkörd av en buss imorgon, men om livet följer sin gång så känns det som en lyx att ha varit 21 när Molly kom. Sannolikt lever man väl i alla fall till en bit över 80 år - då har jag liksom 60 härliga år att få umgås med mitt barn. Än om jag hade varit 40 år och då ”bara” fått 40 år med dom. Det är nog min tacksammaste tanke, när jag ibland kan lämna lite sorg över att barnen bli äldre och behöver oss mindre. Att vi ändå har så mycket tid kvar med varandra i våra liv. Att få följa dom länge i livet. Tack för att den här tiden vi har och har kvar! Med det sagt så nej, man är varken bättre eller sämre förälder oavsett ålder man skaffar barn i och som äldre förälder får man njuta av tiden lika mycket som när man är yngre. Men för mig känns det som världens lyx att ha fått barn tidigt i livet, jag är så glad att vi bestämde oss för att tuta och köra när plusset överraskade oss. Tack livet för all den tiden vi har kvar 😍
