<p style="text-align: center">Jag vill börja med att säga tack. Fast ordet tack räcker inte för er det jag känner för varje kommentar jag har fått angående missfallet. Vilken girlpower alla bidrar till! Varenda en som har delar med sig med en kommentar om vad som har hänt dig, egna upplevelser av missfall och peppen är helt fantastisk! Tusen, tusen, tusen tack för stödet du har visat! Jag var hemskt ledsen i måndags. Jag ville inte få missfall men nu är det hänt och accepterat. Jag skrattar, lever mitt vanliga liv, sover liiiite mer än vanligt och pratar om mitt missfall. Inte ska man gå och skämmas över vad som ha hänt! Inte klandra sig själv! Det var menat att det skulle bli såhär och jag är ledsen över det men inte knäckt. Det visade sig att jag hade mer skinn på näsan än vad jag trodde. Istället är jag tacksam över saker som jag tidigare sett som självklara. Jag älskar min dotter till månen och tillbaka men efter vad som hände känns det som att jag har kommit henne ännu närmare. Jag och Hugo är lugna och ser ljust på framtiden. Det kommer en ny graviditet när den tiden är inne. Tills dess, ingen stress.</p> <p style="text-align: center">Det som är lite förvirrande är att jag fortfarande plussar. Ville se om det blev negativt på ett graviditetstest men hormonerna sitter kvar. Jag är illamående och har ingen större aptit. Om två veckor ska det visa negativt enligt gyn. Med is i magen får jag helt enkelt vänta ut tiden och om det fortfarande visar positivt får det bli ett besök hos doktorn. Det jag vill säga till dig som haft flera missfall, fått barn efter missfall eller vilken erfarenhet du än har av missfall så är det att jag hejar på dig också. Peppa dig själv och intala dig att du kan, inställningen gör nog mer än vad man tror! =)</p> <p style="text-align: center">Lilla My</p> <p style="text-align: center"><a href="http:https://paulas.vimedbarn.se/files/2014/11/PA300371.jpg"> </a></p> <p style="text-align: center">
