Flera i min närhet befinner sig mitt i olika stadier av bebisbubblan och sen stadiet efter när man har småbarnskaos. Med vakna nätter, välling, blöjor, utvecklingsfaser och en ständig trötthet. Jag kan känna en lättnad över att jag och Hugo lämnat den delen av livet bakom oss och att livet med barnen flyter på rätt friktionsfritt - vi har två skolbarn där det största roddet är fritidsaktiviteterna. Visst kan tanken på en liten bebis kännas lockande när man tänker på att gosa och pussa men sen minns jag allt mäck, tröttheten, frustrationen och pusslandet med livet. Men med flera nära och kära som har småttingar gör sig tiden påmind och jag får ibland tillfälle att reflektera över hur fanken man gör för att hålla relationen intakt tills småbarnstiden lagt sig. Jag sitter inte på ett facit för alla och om det är så att man exempelvis har en destruktiv relation med fysiskt eller psykiskt våld, missbruksproblemetik eller liknande ska man vända sig till någon professionell för hjälp ❤️ Men för dig som lever i en helt vanlig relation med smått där det gnatas och tjatas och är allmänt trött så har jag summerat några av mina relationstips till dig. Här kommer 7 tips för dig som befinner dig mitt i bebis/småbarnskaoset: Tumma på två år Jag kommer alltid tillbaka till det här rådet och det är att när bebisen föds så tummar du och din partner på att nu är det du och jag och bebisen i två år. Oavsett. Om 2 år och 1 dag kan vi göra slut om vi vill det men tills dess så biter. vi. ihop. Under dom här två åren får det absolut gå upp och ner i relationen och man får vara så trött att man spyr på den andre men man håller det man lovat och det är att vara ett team tills första etappen är klar. Förhoppningsvis vill man ju fortsätta efter det här också men jag tror att för mig och Hugo var det ett bra verktyg att fokusera på just 2 år och inte "resten av livet" när det kändes riktigt slitigt i relationen i början. Sluta aldrig vara fysiska Med en bebis i famnen, vid tuttarna och bredvid sig i sängen kan det kännas som att det enda man vill är att få ha sin kropp i fred ett tag. Man känner sig kanske inte heller på toppen med kroppen, varken rent utseendemässigt eller "funktionsmässigt" med allt vad det kan innebära. Och tiden för att skapa stämning finns inte alls. Jag säger inte att man måste prioritera sex men jag tror absolut man måste prioritera att vara fysisk. Att fortfarande ge sin partner en kram och en kyss när man möts efter jobbet, sitta nära varandra i soffan när bebisen somnat till vid bröstet, skeda i sängen när bebisen ligger och ammar. Jag pratar inte om att det ska ske timmar i sträck men även om en bebis binder samman dig och den andra föräldern för livet så kan den skapa rätt mycket fysiskt avstånd mellan er - låt inte avståndet blir för djupt! Hitta miniromantiken Det är inte supersexigt under småbarnstiden med blöjor och sömnbrist nej... Men försök hitta guldkorn i vardagen i enkel skala. Beställ hem något gott och tänd ljus i soffan istället för middag ute, se en film och poppa popcorn hemma istället för bio, ta en promenad och håll handen (bebis i sele check!), tappa upp ett bad till den andre och häll upp ett glas vin. Acceptera att det stora får vänta och hitta fina stunder i det lilla & fråga alltid hur den andres dag har varit även om du känner att du bryr dig noll för tillfället. Ge varandra egentid Det är slitigt att bli en familj och lägga så mycket energi på en ny människa som kräver att man svarar på dess behov varje sekund på dygnet. Kanske har du en partner som vill iväg och göra saker hela tiden (Hugo började till exempel spela golf när Molly var nykläckt...!) och gör att du känner dig som en tråkig stoppkloss? Jag tror det är jätteviktigt att man ger sin partner egentid och att man gör det genuint, utan syrliga kommentarer eller suckar, för att man ska få chans till lite återhämtning. Men det ska ju självklart gå åt båda hållen... TA din egentid Ja jag pratade om givande och tagande här uppe MEN i det är det också så viktigt att du som mamma faktiskt tar dig den där egentiden. Att du inte struntar i att nyttja dina innestående ensamtimmar för att prioritera familjetid, barntid eller bara inte kommer dig för. Jag vet själv att man prioriterar sig själv sist efter barn och alla andra i familjen men att ständigt göra så gör att man själv inte vill vara bjussig med egentid och det blir en spiral nedåt av missunnsamhet och bitterhet. Så TA dig ut och iväg. Oavsett om det är att träna, träffa en kompis, ta en drink, gå en promenad själv eller sitta i bilen och äta brownie utanför bensinstationen så behöver du en stund för dig själv med jämna mellanrum. Det som sägs på natten gills inte När bebisen har magont klockan 2:45 eller tycker det är dags att göra morgon klockan 4 kan det vara svårt att hålla ihop humöret när man själv bara vill soooooova. Dividerande om vems tur det är, vem som är mest trött och vem som vaknar snabbast (känns som att alla tre alltid är mamman!) går sällan smidigt och det är lätt hänt att ilska pyser fram i tröttheten och frustrationen. Nej nu menar jag inte att man ska passa på och bråka på nätterna men tänk att små kommentarer och gliringar om vem som borde få sova eller vem som aldrig kommer ihåg att lägga termosen på rätt plats liksom inte räknas - mellan 23 och 06 är allt på låtsas. Acceptera och dela Även om det låter som hej kom å hjälp mig så ÄR den här tiden så ofantligt kort. Det känns som en evighet när man är i det men sen går det på riktigt på en blinkning så vill barnen hem till en kompis efter skolan och du har en oplanerad eftermiddag framför dig. Barnen kommer sluta sträcka sig efter dig och du kommer få ha din kropp i fred. Acceptera att den här tiden är nu och försök göra det bästa av den. Prata med din partner om hur det känns just nu och lyssna på hur hen upplever livet för tillfället. Teama ihop er och lyssna på varandra! Acceptera att det kanske inte alltid känns fantastiskt utan att det är skitjobbigt emellanåt men att det inte är farligt - för det är inte konstant. Snart kommer du se tillbaka med rosaskimrande glasögon över hur ljuvlig bebistiden och allt goschande var. Så njut av det du kan njuta av och acceptera resten - snart är även det jobbiga förbi!
