Tänk vad rädsla kan skilja sig från person till person. Och hur rädsla kan te sig olika beroende på statusen i livet ser ut. Jag har rädslor, vissa som är relativt milda och andra extrema. Dom ter sig på olika sätt, allt ifrån inre negativa röster till fobier. ”Egentligen är rädsla en naturlig reaktion som ska fungera som ett skydd och hjälpa oss att öka vår beredskap inför faror”. Här är en lista på mina rädslor: -Trygghet Jag är oerhört känslig för otrygghet. Egentligen hanterar jag inte förändring särskilt bra, utan måste ta små steg till förändring. Viktigast inom trygghet är för mig familj, relationer och stabilitet -Förlust Jag är rädd för förlust. Givetvis skulle en ekonomisk förlust påverka mig, men pengar kommer och går. Tror att vi människor generellt är relativt duktiga på att anpassa oss och att vi funkar lite som kameleonter. Vi anpassar oss till olika sätt att leva bland annat på grund av ekonomiska förutsättningar. Förlust av älskade familjemedlemmar och vänner skrämmer mig. Döden är en naturlig del av livet, men under den senaste tiden har vi upplevt rädsla för att människor ska försvinna från oss för tidigt. Tanken på att jag själv skulle dö gör mig också rädd. Mina barn äger den absolut sköraste delen av mitt hjärta och jag önskar ingen en föräldralös uppväxt. -Utanförskap Är aldrig roligt. Inte om du är ett barn eller om du är vuxen. Det är en hemskt känsla att inte få känna sig inkluderad. Och barnen äger som sagt den sköraste delen utav mitt hjärta. Idag är dom fortfarande relativt små och jag som mamma kan till viss del fortfarande skydda dom mot livets tråkigheter. Men just upplevt utanförskap skrämmer mig när jag tänker på deras framtida barn/ungdom. -Sätta i halsen Visste ni att vuxna som sätter i halsen ofta ursäktar sig och drar sig undan för att de upplevs som pinsamt? Att människor faktiskt har krävts till dötts på t.ex. toaletten till en resturang? Usch, jag fasar för situationer där andra eller jag skulle sätta något i halsen. Det tycker jag är sjukt obehagligt! -Fastna i en hiss Hugos föräldrar bor i en äldre fastighet mitt inne i stan. Med en hiss som är extremt trång och förmodligen tillverkad för flera, flera år sedan. När vi ska hem till dom går jag fem trappor upp för att jag är rädd för att fastna i den hissen. -Soppatorsk En rädsla som jag insåg att jag hade först efter att jag hade tagit körkort. Och Hugo (den jäveln) har utmanat denna rädsla ett x antal gånger pga att han aldrig tankar och kör tills det att han i princip får just soppatorsk. & jag tankar när jag har halvdunk 🤣 -Åka fort En annan rädsla som jag tydligen har är att sitta med i bilar som åker fort. Detta tycker Hugo är svinkul och gasar gärna på för att skrämma mig... Är det inte konstigt att jag är rädd för att sitta med i bilar som åker fort men åker alla typer av karuseller? Så det är nog inte farten i sig som skrämmer mig, utan det faktum att kontrollen eventuellt skulle kunna tappas. -Ormar USCH! -Skräckfilmer Älsk/hatar att titta på skräckfilmer. Livrädd för stunden och spenderar den största delen utav filmen blundandes, samtidigt som känslan är kittlande. Det är roligt att titta på skräckfilm med någon som är räddare än jag (Hugo🤣) för att se hens reaktioner. Taskigt? -Springa när det är mörkt Den här rädslan hatar jag. Jag avskyr känslan att känna mig rädd för att bli överfallen/skadad/våldtagen ute i spåret. När det är ödsligare och mörkare. Denna rädsla man har som tjej är oerhört tråkig att bära. Egentligen borde man kunna springa naken mitt i natten men så ser dessvärre inte verkligheten ut. Vad är du rädd för? 5 tips för att bli av med dina rädslor: 1. Erkänn din rädsla Är din rädsla befogad? Ta reda på det! Det kanske kommer att kännas obekvämt att gräva i ditt innersta men kommer förhoppningsvis ge dig insikt. Erkänn att du är rädd för något som du kanske inte borde vara rädd för men acceptera att den finns och lär dig att leva med den på ett sätt så att rädslan inte begränsar dig. & ha i åtanke att det inte behöver finnas logiska förklaringar till rädsla♥️ 2. Ändra ditt sätt att tänka Ändra ditt mindset och byt ut ordet ”rädsla” mot ”utmaning”. Vad händer om du konfronterar rädslan på det sättet varje gång den dyker upp? Försök att intala dig själv att du KAN styra bort tankarna från sånt som gör dig rädd. Skapa mentala verktyg för att bygga upp en sköld, och ge dig själv makten över dina känslor. Bestäm dig för att DU äger känslan, inte rädslan. 3. Gör det bara Jag vet. Det är oftare lättare sagt än gjort. Men nu är tanken att vi ska utmana rädslan och då krävs det att vi ser den i vitögat. 4. Be om hjälp & just att be om hjälp kanske kan upplevas som det allra svåraste. Vi vill gärna inte framstå som svaga, otillräckliga och sårbara. Men att be om hjälp är ett tecken på mod! 5. Säg nej Säg nej till dina negativa tankar som uppstår pga rädslor. Du är inte feg. Du är inte svag. Du är inte otillräcklig. Den inre rösten gör egentligen inget annat annat än att ge näring till rädslorna. Så avbryt den monologen! Lyssna till dig själv, och ta medvetna val till att bli mer självsnäll. Dessa tips ovan är lika mycket skrivna till dig som till mig själv. Vi har våra rädslor, vi har våra mentala kamper. Ibland utan logiska förklaringar och det viktigaste för mig är att rädsla inte ska få styra. -Har du några ytterligare tips på hur man kan bli kvitt/lära sig leva med rädslor och inre, dränerande röster?
