Huggormen lever drömliv i Sydafrika. Såg ni att galningen hoppade bungyjump i helgen? Nybliven 30 åring men saknar fortfarande konsekvenstänk, misstänker att han är sen i utvecklingen? + -Allt ligger på SIN plats hemma. Behöver inte springa mellan tre badrum för att leta/hitta den försvunna hårborsten?? -Känns lyrrigt att det är jag, moi, yo, I som har egenrätt till kontrollen denna vecka! Inget trams om utländska fängelsen, utan efter läggningen får jag bestämma fritt vad jag vill titta på -Hugo äter som en häst och har inte alls behövt handla lika mycket mat denna vecka? -Konsumtionen utav toalettpapper måste ha minskat med 60% sedan Hugo åkte -Tryck på hjärtat under blogginlägget om du också är trött på att mötas av en uppfälld toalettring i badrummet och skägg-hår i handfatet... -Jag vet inte vad Hugo gör när han sover, men varje morgon har lakanet på hans sida släppt från madrassen! Går betydligt smidigare att bädda när det enbart är jag och barnen som har sovit i sängen -Behöver inte heller plocka undan en massa undangömt godispapper från hans sida utav sängen (känner ingen större gottegris än Hugo❣️) -Eftermiddagarna med barnen är magiska. När man är ensam förälder bygger man inte upp några förväntningar på någon annan vilket i sig är ganska skönt också -Det största plusset över denna vecka som Hugo är borta är att jag kan arbeta på kvällstid med GOTT samvete. Har strategiskt valt att börja med min och Pischas bok just denna vecka, för att optimera tiden då ingen egentligen behöver mig -Ett annat plus med att ha FF är att man kan ta tillfället i akt att bjuda hem sina vänner och boosta relationer med just vänner och familj - Tycker ändå att jag fick ihop ganska många punkter på plus-sidan. Även om punkterna över minus är få är dom övergripande starkare än punkterna på plus. -Det är tomt Första dagarna tycker jag generellt att det är skönt att få vara ensam, men efter ett par dagar byts känslan ut mot att det känns tomt. Något fattas. Att bara kunna dela tystnaden med Hugo, vardagen, kramar, berätta vardagligt om dagen, barnen och hans sällskap. -Det är tyst När barnen har somnat blir det otroligt tyst. Jag saknar Hugos stämma. Jag saknar hans underbara skratt när han tittar på roliga klipp på instagrammet. Jag identifierar mig starkt som en självständig tjej. Det har jag alltid gjort. Men i takt med att jag träffade Hugo, fick två barn och blev en del av en egen familj växte en sårbarhet i mig. Att jag som människa vill känna mig behövd och del i ett sammanhang. Och Hugo är den människan som jag bildat denna tråd med, han är grunden till den vuxna som det har blivit av mig. Så hur självständig jag än tror mig vara, längtar jag. Jag saknar min människa enda in i märgen❣️
