Nätkärlek | Paula Rosas blogg

Molly har öppnat upp sidor inom mig som jag inte visste fanns. Från den dagen hon föddes försvann det mesta av "jag" i min tankebana. Jag tar henne i första hand och det kommer jag nog göra tills den dagen jag dör. Bara för att hon är min dotter. Den meningen är så underbar att säga men samtidigt lite läskig. Det är ingen annan som har huvudansvaret över henne. Eller det är såklart att jag delar ansvaret över Molly med Hugo men det är vi två som ska forma den här lilla flickan. Det är vi som fyller i den oskrivna boken. Våra nya liv har bara börjat och jag längtar tills vi når varje milstålpe. Det som ligger oss närmast i tiden nu är när hon lär sig att le ordentligt. Alla stadium i barnens liv, utveckling och ålder har nog charmen på sitt sätt. Molly är fortfarande en liten spädgris och har ingen egen vilja ännu och hennes behov är relativt lätta att uppfylla.

Ordet mamma är ett starkt ord för mig. Det är nog för att min egen mamma står bakom mig med världens trygghet och kärlek. Jag har fått bli precis den jag vill och jag har lärt mig värdera tillit, moral, rättvisa, lojalitet, kärlek och familj. Nu är det min tur att förmedla det som jag tycker är viktigt i livet till min lilla dotter. Det är så häftigt att ligga och titta på henne och tänka att hon har hela livet framför sig. Den dagen man får ett barn är den dagen som hjärtat kommer leva utanför en. Jag kan gå och oroa mig över saker som egentligen inte behövs. Jag blir gråtfärdig när en BVC-tant säger att hon kanske är allergisk mot mjölk. Det gör egentligen ingenting om hon är allergisk mot mjölk för livet går vidare smärtfritt men det är nog en mammas uppgift att bland annat oroa sig över sitt/sina barn. Sen tror jag att ens första barn är lite speciellt. Allt man går igenom är just för första gången. Med ett syskon kanske man känner igen signaler, syntom och känslor. Det kanske går lättre då för att man har lite mer kött på benen.

Jag är så stolt över att få vara Mollys mamma och jag är så lyckligt lottad att det var just hon som valde att växa i min mage. Hon har gett både mig och Hugo något som aldrig pengar skulle kunna ge en och det är glädje. Det krävs inte mycket för att Molly ska locka fram ett leende eller skratt hos mig. Det förvånar mig att jag med skoj i rösten kan säga tack för snorattacken när hon nyser mig rakt i ansiktet. Det är inte äckligt när jag får avföring på händerna eller kiss på tröjan. Det gör ingenting bara för att hon är min. Den kärleken som jag känner för den här lilla flickan kom så snabbt och så starkt att det nästan gör mig rädd för tänk om jag får ett till barn, hur sjutton ska jag kunna älska och känna det som jag känner för Molly? Hur fungerar det som förälder när det kommer en till, utvecklas exakt samma kärlek för det nya barnet eller ser kärleken olika ut för två barn?

Med det här inlägget vill jag höja min ögonsten men samtidigt höja alla mammor. Varje mamma är unik och man blir nog mamma på sitt sätt. Man präglas kanske av sin egen mamma eller så väljer man olika metoder som funkar för sig själv och sitt barn. Precis som många säger till mig så säger jag till er: DU är världens bästa mamma till DITT barn. När jag hör ditt barn skrika så hör jag bara ett skrik. Mamman kan höra på skriket om det är att barnet är trött, hungrig, vill ha kärlek eller en torr blöja. En mammas uppgift är att värna om sitt barn. Jag skulle aldrig kritisera en annan mor för att hon gör på ett annat sätt än jag själv. Självklart kan man komma med råd och testa en metod som en annan mamma har tipsat om men det är viktigt att man talar med varandra med respekt. Jag som är nybliven mamma är skör i min mammaroll just för att den är så pass ny. Jag vill inte annat än att göra rätt och blir säkrare och säkrare för varje dag som går just för att jag ser att det jag gör funkar för just min dotter. Jag vill egentligen bara tacka alla er för ert fina stöd och säga att jag tycker att det är roligt att dela med mig av tankar och bilder på Mollys första tid här på bloggen just för att ni är så glada. Likaväl som att ni hejar på mig så hejar jag på er. Det är så roligt att läsa att många av er blir sugna på egna barn efter att ni till exempel sätt en bild på vår dotter. Så hatten av för alla mammor, ni pappor är också bäst men dagens hiss går till varenda morsa! =)