Tårarna bara rann igår, jag var inte alls beredd på att de skulle bli så pass känslosamt! Vad hände? Vi rensade ur barnens garderober och kom fram till lådan med alla sängkläder till spjälsängen. Där brast det... Paula: Ska vi rensa ur sängkläderna? Leonore sover ju bara i våningssängen nu. Hugo: Ja det gör vi. Då kom allting fram. De allra, allra första påslakanet som vi köpte och bäddade sängen inför hennes ankomst. Hennes filtar, filten vi hade med till BB. Samma sak med Leonore. Första påslakanet och BB filten. De blev aldrig såhär mellan barnen för vi visste att vi ville ha fler barn. Nu har vi två barn och velar mellan att spara och ge bort. Kommer vi få fler barn? Vi vet inte. Är de värt att spara? Vi rensade ur massor och kommer att skänka bort de men vi sparade också en del. De känns tufft att spjälsängen snart ryker. Sängen som varit båda våra döttrars första säng. Hugo bara rycker på axlarna medan jag känner koppling till minsta lilla. Just sånt som har med första gången att göra! -Hur gjorde ni efter två kids? Sparade ni eller gjorde er av med allt? Är du precis som jag sentimental när man står inför olika faser eller tar du saker och ting med en klackspark? =) nybäddat inför Leonores ankomst Här var sängen precis monterad, vintern 2013 Ja, den tiden är förbi och nu är de här som gäller. Två systrar och en våningssäng. Oftast vill dom sova ihop. Vår våningssäng kommer ifrån Mio är 1,20 VM där nere så en vuxen får plats bredvid utan problem!
