Igår hängde Molly med sin farmor Fia Kvissberg som är konstnär till Fias ateljé. Molly fick måla på farmors staffli och farmor fick dela sin passion med sitt barnbarn. Det händer så himla mycket nu i Molly och det är en fröjd att se hennes utveckling. Hon har den där naturliga nyfikenheten och i kombination med att hon gärna tar för sig lär hon sig nya saker dagligen. Att få fostra ett barn ger en privilegiet att dagligen få känna sig stolt. Jag blir stolt när farmor säger att hon skrattar så att hon nästan kissar på sig när hon är med Molly. Jag blir stolt när pedagoger på förskolan berättar vad Molly har gjort under dagen. Jag blir stolt när jag hör hur Molly säger omtänksamma saker om familjen och våra vänner. Jag är stolt ofta och det är som att hjärtat är en svamp. Jag fr helt enkelt inte nog av mina fantastiska barn och detta känner du säkert igen dig i. Att kärleken till dina barn nästan gör dig tokig. Det är en sak att vara stolt men det är en helt annan sak satt få bekräftad kärlek. Leonore kan lägga sitt huvud i mitt bröst och ge en öm kram. Inte ens ett år och redan generös med närhet. Jag satt och plåstrande om mitt sår inne i badrummet och Molly bara for iväg. Hon satte sig i ett hörn och grinade. Grinade för att hennes mamma hade gjort sig illa, då var jag tvungen att torka bort mina tårar. Jag blev rörd över hennes reaktion och kände att jag bara ville ha henne i min famn förevigt. Hon fick sätta på frostplåster ovanpå kompressen och då förvandlades det till lek istället och hennes oro-känslor försvann. Mina flickor gör så att mitt hjärta slår volter dagligen. Nu i nästa vecka har vi 10 dagars semester och jag ser fram emot att ha båda två vid mig 24 timmar om dygnet. Mollys två målningar som hon målade tillsammans med farmor
