Lite tankar som snurrar runt i mitt huvud

Det finns två sidor med allt. En bra och en lite mindre bra. Detta gäller även ett föräldraskap. I mitt fall så tycker jag att kanske 90% är bra, kul, kärleksfullt och underbart. Ca 10 % är jobbigt, frustrerande, ledsamt och tröttsamt. Dom sömnlösa nätterna tar kål på mig. Jag vill inte gå upp. Jag orkar inte. Jag vill bara sova. Men man går upp ändå och gör sitt bästa för att trösta ens lilla. För vad finns det egentligen som jag inte skulle göra för henne?

Ett liv med barn väcker så mycket kärlek. Det blir frid i min själ nu när jag har Molly. På samma gång tär föräldrarrollen på en själv ibland. Det kan gå kanske 8 timmar utan att jag har fått i mig mat just för att jag är upptagen med Molly. Förut tyckte jag att det var konstigt om par inte sov bredvid varandra men nu med en bebis så förstår jag. Hugo måste upp och jobba dagen efter. Klart att han lägger sig på soffan och på så sätt blir mindre störd av Molly. Det rör mig inte ryggen längre om vi är uppdelade för att jag räknar med att det kommer vara så under hundåren. Då är det viktigt att man bara är när bebisen sover. Att ha kul med varandra tillsammans och med barnet. Ha fysisk kontakt genom kroppsberöring och kramar. Sånt tänker jag på. Att vara intresserad på det han har att säga.

Det första året är bebisens år. Hur man väljer att göra är helt upp till föräldrarna. När allt känns jobbigt och när man inte vet hur man ska göra så kommer den där lilla ömma beröringen från Molly. En ögonkontakt mellan mig och Molly där jag ser att hennes ögon skrattar, då får jag energi till att fortsätta. Den lilla bekräftelsen från barnet om att de älskar oss är en stark känsla. Molly driver mig hela tiden framåt och hejar på mig när jag blir handlingsförlamad och trött.

Inte en dans på rosor med smått. En mycket känslig berg och dalbana. Alla fördomar man ständigt möter och måste tackla. Om någon säger att jag är för ung för barn så tänker jag "håll bara käften, jag kommer iallafall inte stå med en rullator på Mollys student". Man vinner alltid på att vara glad, positiv och ta livet med en klackspark. Jag och Molly hänger ihop tillsammans med våra familjer. Det är det viktigaste, att se efter ens egna välmående, ens barns och ens partner. Tre personer som är kopplade till varandra och att det skiljer sig en hårfin linje mellan kärlek och hat. När man är i gränslandet gäller det att kämpa för det som känns trasigt och inte ge upp.

Det kommer säkert komma tillfällen när Molly är rebellisk och testar mig. Det kommer att komma situationer där jag känner mig värdelös för att jag inte vet hur jag ska hantera henne. Allt sånt är en del av att vara förälder och den främsta i barnets liv som jobbar för att skapa en vettig individ. Genom alla faser, lycka, svårigheter, prövningar och i alla åldrar så kommer jag att finnas där för min dotter. Aldrig vända ryggen och ta hennes behov före mina egna.

Genom tårar och skratt så älskar jag dig!