Efter en lång resa kom vi fram till en paradisö och kände med ens hur axlarna sänktes, humöret var på topp trots resetrötthet och en glädje enda in i djupet av magen. Filmade och la upp på stories, först då fick vi på wifi och möttes av den fruktansvärda nyheten att under vår resa och bortkoppling har ett krig satt igång. Vi landade i ett paradis men möttes av en mardröm i mobilerna. Det känns underligt att befinna sig i så olika världar parallellt, här känns det som ingenting hemskt kan ske men bilderna från skadade och döda i Ukraina skickar kalla kårar längst med ryggraden. Jag känner mig ledsen och uppgiven inför tanken på dom som får sina hem bombade, alla liv som förstörs, alla skadade och döda… & instinktivt rädd för vad det här innebär för resten av världen och vad som kommer hända härnäst. Min bror gör lumpen i Finland, jag känner en oro inför det. Och vad gör vi i Sverige om vi skulle bli invaderade? Efter 2 år med pandemi ser det ut som att ett världskrig är på gång… Vi har precis landat på drömsemestern och jag kommer försöka fokusera på det kommande veckor. Inte för att jag inte är orolig, rädd eller inte bryr mig men för att jag inte är rätt person att agera nyhetsrapportering eller ge inputs om det hela. Jag tycker det är hemskt & jag hatar krig, punkt slut. Jag ser på mina barn och känner mig livrädd vid tanken på krig. Hjärtat brister när jag tänker på mammor i Ukraina som ser på sina barn och hoppas dom ska klara sig. Jag funderar på hur vi ska prata med barnen om det som sker utan att göra dom onödigt rädda. Jag kan inte göra så mycket alls i den här situationen men vill ändå använda mitt utrymme på det sätt jag kan. Jag hittade den här hos Veckorevyn om man vill bidra med ekonomiskt stöd till Ukraina: & slutligen så följ mediabevakningen & vänd dig till säkra källor när du letar svar på dina frågor. Som till exempel: Krisinformation.se & Utrikesdepartementet Känner du dig orolig över kriget, hur copear du? Ta hand om dig❤️
