I helgen satt vi i bilen påväg till Mollys tennis. Vi pratade om att det hade varit härligt med sovmorgon och helgfrukost. Att det är viktigt att få sova för att må bra (sovmorgon), att äta är viktigt för att må bra (frukosten), att få röra på sig för att må bra (tennisen), att skratta för att må bra (morgonens bus med Leonore) och att vara omringad utav ens familj (vi skulle hem till min pappa efter tennisen). Vi satt i tysta i bilen efter att vi pratat klart om hur man mår bra. Molly bröt efter en stund tystnaden med: ”Jag är lycklig”. Då fylldes mina ögon med tårar. Det är det finaste mina barn kan vara- lyckliga. Det kändes genuint och vi hade verkligen en fin stund där i bilen. I fredags berättade Molly om en situation i skolan som också gjorde mig och Hugo sentimentala. Molly: Idag på fruktstunden hade en kompis inte med sig någon frukt. Så jag frågade kompisen om han ville dela på mina äppelbitar och det ville han. Alltså... vilken dotter vi har. Hon förundrar mig och jag är så stolt över Molly. Att det ligger henne naturligt att vara snäll❣️
