Vet inte om det är så himla modigt att visa upp en solbränd, smal normkropp med minimal antydan till tigerränder… Häromdagen la jag upp den här bilden i ett inlägg och min tanke som kopplade an till inlägget var att det var ett färgat glas och just färgade glas funderade jag kring i texten. Fick sedan en kommentar om att jag var grym som vågar visa upp mina tiger-ränder på bilden och direkt efter kommer då kommentaren ovan om att det minsann inte är modigt när det rör sig om en "solbränd, smal normkropp". Blev så trött faktiskt. Inte för att jag kände mig modig som vågade visa några tigerränder utan för att det är en så tröttsam debatt att det liksom bara är "bra" att visa upp olika kroppar och hur dom ser ut om dom inte är normativa. Såhär. Jag köper helt att det är tröttsamt när smala tjejer böjer sig framåt och visar upp att dom minsann också har valkar. Jag fattar att det känns tramsigt och som ett hån mot dom som inte kan räta på sig och sen ha en platt mage. Det fattar jag. Jag skulle också förstå om jag skulle lägga upp bilden ovan och göra en stor sak av att "här är en ofiltrerad bild på mig för att visa att även jag har mina "fel" se på mig hur mycket bristningar jag har!" och liksom byggde upp någon stor brist som dom flesta inte ens ser. Men jag hade ingen tanke på att mina tigerränder syntes? Jag la bara upp en bild på mig i badkläder utan att kommentera. Jag har inte slagit på stora trumman om att jag skulle vara modig. Jag vill ha mer okommenterade kroppar av alla dess slag. Inte "här står jag och duger som jag är trots XX" utan bara att kroppen får finnas, synas och vara utan att det vara en stor grej. Bristningar finns på så många kroppar, smala som tjocka, långa som korta. För mig kom bristningarna med graviditeterna och idag är dom en naturlig del av mig. Det finns dom som får mycket tydligare bristningar och det finns dom som inte får dom alls. Om någon ser en bild på mig och känner sig stärkt i att även tränade/smala människor har bristningar - toppen! En bristning kan kännas jobbig oavsett om den är liten eller stor utifrån vem personen är. För personen som tycker det är bra att jag visar upp tigerränderna - måste man då som tredje person komma in och säga "ap ap ap det här är faktiskt inte tillräckligt mycket bristningar eller normbrytande kropp för att du ska känna så"? Jag kommer inte göra det till något empowering men vill gärna att kroppar får synas precis så som dom är, jag tror att det är där man någonstans gör det normalt med olika typer av kroppar, om ni förstår vad jag menar? Allt behöver inte vara ett statement utan ibland är en kropp bara en kropp som är en kropp.
