Jag får så många meddelanden från er på Instagram och jag försöker svara på så många som möjligt men erkänner att det blir övermäktigt för mig att hinna med. Jag försöker också läsa så mycket som möjligt av era meddelanden och vissa fastnar hos mig. För några dagar sedan fick jag det här meddelandet: Det gör mig ledsen att det är standard med dom här kommentarerna som endast är till för att såra, för visst har läsaren rätt i att det är mycket kommentarer som är på det sättet som kommer på nästan varje inlägg. Ni vet ibland är det inte rakt ut elakt men bäddar in en pik eller har en viss ton i sig som bara måste tillrättavisa på något sätt. Allt ifrån att kommentera sättet jag skriver på till hur jag ser ut eller min roll som mamma eller fru. Jag tycker det är så läskigt att jag ändå känner mig van vid att det är på det sättet? Jag är dubbel i att jag på ett sätt har lätt att skaka av mig kommentarer samtidigt som det ofta faktiskt sårar. Jag är ingen robot och vissa dagar tar kommentarer rätt hårt, andra dagar rycker jag på axlarna och bryr mig inte. Tre kommentarer från senaste dagarna och vad jag tänker om dom: "Bikinin på båten va inte så smickrande till din cameltoe ?" - Att snippan sitter där den sitter kommer väl inte som en nyhet för någon? En cameltoe är inte skämmigt! "Stackars barn… Men ni gör väl vad ni måste för att försöka hålla ihop du och Hugo." - Barnen hade det toppenbra men farmor och farfar, Hugo och jag hade det väldigt härligt ihop. Tack för omtanken! "Ja mkt fokus på din familj ja. Hugos då ?" - Vi träffar båda våra familjer mycket, tycker det framgår att vi umgås väldigt mycket med Hugos sida också? Samtidigt intressant att fundera vidare här, är det mitt ansvar att vi ska träffa Hugos sida egentligen? Något jag dagligen blir påmind om i mitt jobb är vikten av att vara snäll. Just för att som jag ser det pågår det konstant en form av mobbning på sociala medier, varenda dag. Det är lätt till hands för många att skriva exakt vad dem tycker och tänker utan den där sociala spärren som man har i "det vanliga livet". - Ni influencers är så känsliga och kan inte ta kritik! Byt jobb då om det är så jobbigt!! Återigen tycker jag det är viktigt att poängtera att det är skillnad på kritik och rena elakheter. Att kommentera åsikter kring ett samarbete och fråga hur tankarna hos influencern går är helt okej och rimligt. Att fråga efter tankar i frågor som exempelvis flyg och miljön är också helt okej. Men vi får också acceptera att vi alla är olika och att vi alla är personer bakom skärmarna. Jag tycker det är en obehaglig stämning som ibland piskas upp, till exempel den mot Isabella. Hon är nog den som granskas hårdast av både bloggbevakning och läsarna och visst finns det saker att granska och vara kritisk mot men ofta tycker jag det blir saker långt under bältet. Det både pikas i inlägg på sätt som jag tycker inte är acceptabla och sen så går folk loss med rena elakheter om utseende, personlighet eller relationer i kommentarsfältet. Det skaver i mig! För mig är ledord att leva efter: sträva efter att vara snällare än nödvändigt och tänk till i hur du behandlar andra. Ge dina medmänniskor vänlighet och snällhet även om du inte håller med dem. Självklart får du ifrågasätta ageranden men gör det utan elakheter. Jag är inget helgon och visst händer det att det slinker grodor ur min mun men jag skulle aldrig sitta och skriva rena elakheter till någon, oavsett om jag känner dem eller ej. Oavsett om jag kan gömma mig bakom anonymitet. För i slutändan är mottagaren en människa med lika mycket hjärta och sårbarhet som du och jag. Du vet aldrig vad den andra personen varit med om just idag eller igår eller vad för tankar hen bär på just nu.
