”Jag är verkligen på bloggbevakning sida och kommentarerba kring din vigselring. Själva ringen är ju symbolisk för giftemålet. Nu är det ju bara en ring, vad exakt gör den till din vigselring? Bara för du bestämt det. Inte för att det var den ni bytte som en symbol för er kärlek, för att leva med varandra i nöd och lust.” Jag räknade med pikar för min nya ring redan innan jag skaffat en, och landade rätt länge i min känsla att min vigselring inte var ringen för mig. Det kändes som en sån grej man bara inte får göra just för att vigselringen ska vara nästan ”helig”. Men ska man gå runt med något som känns fel år ut och år in? Min första ring var ett samarbete med Guldfynd via min tidigare portal. Jag och Hugo fick välja fritt ur sortimentet och jag föll för den ringen jag valde. Jag tyckte den var fin men tänkte inte att ringen i sig var så big deal för mig. Jag har aldrig varit en smyckestjej med massor av flådiga smycken - jag har nästan aldrig örhängen, halsband trasslar ihop sig när jag tränar och jag trodde inte ringen skulle kännas så viktig. Jag är inte missnöjd med samarbetet vi hade då, det kändes rätt i stunden - men med tiden insåg jag att det tog bort mycket av känslan för mig att ha liksom bara pekat ut och valt en ring. Det låg ingen tanke bakom mitt val, valet gick rätt snabbt och det fanns inget av mig personligen i den. Nu säger jag inte att det är fel med ringar från Guldfynd - dom har ett stort och bra sortiment av ringar i alla möjliga prisklass och stilar och jag hade ett otroligt bra bemötande och upplevelse i valet av min ring. Men för mig kändes ringen lite opersonlig i det långa loppet. När jag lyftade mina tankar blev jag kontaktad av Kristina som jag haft kontakt med tidigare när vi hade barn på samma förskola. Jag visste sedan tidigare att hon jobbade med att tillverka smycken men när våra vägar nu korsades igen kändes det meant to be - & ja även detta är ett samarbete men skillnaden är att jag kom med en egen tanke. Jag hade en inspobild och funderingar kring vad jag var ute efter. Jag har byggt en relation till dom som utformat och tagit fram ringen specifikt för mig. Den är inte gjord i massupplaga utan för bara mig. Jag har haft en dialog om vad jag vill ha och jag har fått se arbetets gång. Det känns helt enkelt som att det är en ring skapad för mig och inte en ring skapad för många. Och ja, designen jag ville ha är inte superspexig eller ovanlig men det är ändå gjort efter mig. Jag känner inte att känslan tas bort för att det är gjort i samarbete med dom fantastiska juvelkonstnärerna utan att det är en ännu mer lyckad matchning. "Nu är det ju bara en ring, vad exakt gör den till din vigselring? Bara för du bestämt det. Inte för att det var den ni bytte som en symbol för er kärlek, för att leva med varandra i nöd och lust." När jag tänker på mitt äktenskap med Hugo tänker jag inte på att det är beroende av just ringen. Det var inte just den biten metall som träddes på mitt finger den dagen i kyrkan som är länken till vår kärlek. När jag tänker på vår bröllopsdag tänker jag på våra nära och kära som var samlade runt om oss, jag tänker på hur jag gjorde mig i ordning med mina tärnor, mamma och våra döttrar. Jag tänker på hur mitt hjärta slog och hur tårarna rann av lycka. Och efter det tänker jag att vi gått igenom svåra tider som man och fru, och lättare tider. På allt vi gjort både innan och efter bröllopsdagen, på familjen vi skapat. Kanske skulle jag lägga större vikt i att ringen ska vara just DEN som var i kyrkan om jag var troende men för mig är det inget heligt symboliskt i just den ringen. Det stora som skedde den dagen hade ju inte med ringen att göra utan oss två. Självklart är en ring som sådan en symbol för äktenskap och att man visar att man är gifta, därför känner jag att ringen jag nu har på fingret är lika mycket en symbol för vår kärlek och att vi väljer varandra varje dag i nöd och lust som den tidigare ringen var. Den här kanske ännu mer eftersom jag den och känner att den är gjord för mitt finger, med mitt och Hugos namn inuti och att den också är en symbol för att det är okej att göra om om det inte blir rätt från början. Man måste inte gå och vänja sig vid något som känns fel. Jag har lärt mig under åren som gått att man aldrig ska säga aldrig så jag kan inte garantera att den här ringen är med mig till graven, men känslan i min kropp är för den här ringen något helt annat än vad det var för ring nummer 1 och att jag vill ha den på mitt finger jämt! Är ni fler som tycker det är fel att byta ut sin vigselring? Eller håller ni med mig om att det bara är materiella ting som vi själva väljer att lägga värde i och kan rikta om? Är det lika fel att ha en ny ring om man skulle tappa bort sin gamla?
