Godmorgon på er gänget. Vi ställde klockan idag för att Molly skulle hinna dricka lite vatten. Idag är den dagen D och jag och Hugo ska in med Molly till sjukhuset. Lillasyster får barnis och vi hämtar upp henne så fort vi kommit med vår sjukling. Igår åt jag och mamma lunch. Jag hade nog förträngt hur jag själv mådde efter att ha tagit bort halsmandlarna! Jag var 15 år gammal och heeeeelt sänkt efter operationen. En natt tillbringade jag på Sofia Hemmet och jag sov mig igenom ett dygn. Jag vakande bara av smärta och tryckte på den där knappen så att en sköterska skulle komma med typ morfin som smärtstillande. ”Ja j*vlar, det hade jag glömt”. var min kommentar när mamma återberättade detta till mig. Så nu har jag oroat mig inför detta. Det kommer säkert att gå hur bra som helst men jag vill inte att Molly ska ha sådär ont som jag hade. Det tynger mitt hjärta att se henne påverkad av smärta i alla dessa former så jag är inte förtjust i tanken på hur hon kommer att må senare i eftermiddag. Hmm, idag är det en sådan dag som det verkliga går före så dagen kommer att löpa på som vanligt med uppdatering och inlägg men imorgon får det eka tomt. Jag tänker att Molly säkert också kommer att sova mycket men ikväll vill jag vara tillsammans med henne även om hon sover. Då vill jag bara ligga bredvid henne och trösta henne när hon har ont. Vi håller tummarna för alla barn som ska opereras idag. Eller inte bara idag utan alltid! Jag som trodde att jag var cool inför sånt här men när det kommer till kritan så oroar jag mig.
