Än idag skulle jag vilja krama om mitt 17 åriga jag. Då trodde jag aldrig att hjärtesorg skulle gå över- och det tog flera år för mig att komma över en person jag älskade förut. Har du gjort saker du inte velat för någon annans skull? Jag har det. Jag kunde skita i alla mina planer om han messade och frågade om vi kunde ses. Länge var jag undergiven för att jag fortfarande var kär. Det känns nästan som att jag fortfarande har ärr i hjärtat efter de åren av hjärtesorg. Det känns än idag befriande att vara genuint lycklig. Att inte ha den minsta smärtan i hjärtat. Visst tjafsar jag och Hugo men vi är ett team. Ett hjärteteam. Jag drar mig för att återuppleva hjärtesorg igen. Bara tanken av hur tufft det skulle vara att gå igenom något sånt med två barn i bilden. Hur man skulle behöva tid ifrån varandra samtidigt som Hugo alltid kommer att vara pappa till mina barn. Idag vet jag inte ens hur vi skulle börja dela på oss, vi delar på allt. Jag säger inte att jag skulle kunna leva i ett olyckligt förhållande men det skulle mycket till för att lämna Hugo. Det är många delar i mig som är villiga att kämpa för en livslång relation. Ett: jag älskar Hugo och trivs allra bäst i hans sällskap. Han är min favorit, mitt allt. Jag är ett skillsmässobarn och trots att mina föräldrar skötte det snyggt vart det en sorg för mig. Nu blev det så att jag fick en familj tidigt i livet, och när dom kom blev dom mitt nummer ett. Nått jag är villig att kämpa för. Många frågar mig om mina framgångar och de jag värderar högst är de personliga. Karriären spelar liksom ingen roll om man inte har vänner och familj att dela allt med. Mina vänners och familjs hälsa är viktigast, och för mig är det tankesättet ett framgång. Pengar gör mig inte blind. Jag vet vart jag vill vara och vilka jag prioriterar. Jag får också frågor på hur man hanterar just hjärtesorg. Nu var det många år sen jag var ledsen i hjärtat men det fanns ingenting som hjälpte. Sällskap distraherade smärtan ett tag men de enda som tröstade mig var tiden med honom. Men när det inte räckte längre så började jag acceptera. Och genom acceptansen gick jag vidare. Och att börja dejta igen gav en skjuts, men man bör vänta med det tills man känner sig redo. Det var meningen att vi skulle träffas och kära ner oss i varandra i Argentina <3
