Jag tror verkligen att alla föräldrar bråkar. På olika nivåer. Men man är ju två olika individer som för ihop livet med den andre och knyter sig till varandra för alltid så det är ju oundvikligt att man inte alltid tycker samma och i förlängningen att man krockar ibland. Förhoppningsvis inte allt för mycket. Men om det är något jag lärt mig efter all år i ”offentligheten” är det att inte dela med mig av det allra mest privata. När det är splittring i familjen på något sätt. Det är något jag håller borta från sociala medier även om det såklart kan klia i fingrarna av att vilja skriva av mig. Jag har inte missat blivande-föräldrabråket som pågått på sociala medier och jag känner bara nej nej nej dela inte med er av allt det här! Jag förstår att det kan vara enormt sårigt och jobbigt och allt sådant men gör det inte till content. Ni kommer ångra det! Även om det kan kännas lockande att skriva att XX inte vill ha barn eller har gjort si och så för att man är så jävla arg, ledsen, sårad och allt däremellan så kommer det en dag man önskar att man inte delade med sig av det till en massa människor som bara gottar sig i elände. Det säger jag inte bara som någon slags moraltant här utan jag pratar från egen erfarenhet. När jag väntade Molly (shit det här inlägget är nästan 11 år sen jag skrev!) hade jag och Hugo ett bloggbråk. Japp, vi tog vårt privata bråk till bloggarna. Eller ja, det var Hugo som 23 år gammal publicerade vår smskonversation på sin blogg och kallade mig orimliga saker och så drog det igång ett jäkla liv. Jag blev så arg att jag kontrade på min blogg och sen kändes det som att det stack iväg åt alla håll. Vissa tyckte jag var dum i huvudet, vissa att jag borde skylla mig själv som skaffade barn med någon som var dum i huvudet, att Hugo borde lämna mig, att jag borde lämna Hugo, att vi inte borde skaffa barn och så vidare. Det spred sig till och med till andra bloggare som skrev om hur dum i huvudet Hugo Rosas var. Det blev stort och vi själva stod där mitt i stormen och kände att fan vad det här drog iväg. Jag känner samma idag som jag skrev då, för 11 år sen. Att vi gav många rätten att ifrågasätta vårt förhållande och vår lämplighet som föräldrar. Genom att ta det offentligt bjöd vi in till det. Nu löste vårt bråk ut sig snabbt men jag tyckte det var så jobbigt att det fanns kvar hos andra. Det gjorde att vi inte kunde förlåta och glömma utan att vi blev påminda gång på gång på gång. Självklart har vi bråkat fler gånger genom åren. Smågnabb som inte känns direkt jobbigt har fått delas som humoristisk content men dom riktiga bråken håller vi utanför sociala medier. Det är skillnad på att vara personlig och att vara privat, speciellt när det handlar om andra än en själv, och speciellt när det finns barn med i bilden.
