Vi fortsätter lite på temat om kommentarer...Igår fick jag se en så härlig bild på Instagram och det var Sandra Beijer som announcade att hon är gravid! Blev genuint glad både av den färgglada poppiga bilden och av nyheten. Får alltid en varm känsla i bröstet av gravidavslöjanden - minns tillbaka när man själv fick berätta den stora nyheten först för nära och kära och sen för dom utanför "kretsen". https://www.instagram.com/p/CPNQJxQlDsB/ Därför känns det verkligen så nedrigt att läsa det Sandra skriver i sitt inlägg idag. Om hur folk tar sig friheten att kommentera INNAN den gravida själv gått ut med nyheten med "grattis till bebisen" eller "berätta mer om din graviditet". Varför gör man så, varför beter man sig så? Hur är man funtad i skallen när man kommenterar så? Varför vill man ta ifrån någon ägandeskapet av sin egna graviditet på det sättet? Jag kan förstå att man spekulerar i graviditeter i sitt eget huvud, speciellt om det rör en "bloggperson" som Sandra som många känner att dom känner via att dom följt bloggen så länge så att säga. Jag kan också få känslan av att jag tror X eller Y är gravid men dom tankarna följs alltid av "och det kommer man få reda på i sinom tid om det stämmer!". Men att ta det steget till att liksom hetsa den man tror är gravid? Eller att vilja dra igång diskussioner i kommentarsfält och spekulera i graviditet... nej alltså man gör inte så. Man vet först och främst inte OM personen faktiskt är gravid - den där lite svullna magen kanske är resultat av ett ingrepp, av hormonbehandlingar eller bara en viktuppgång som inte alls är kopplad till bebisar. Och även om personen är gravid så vet du inte varför den inte gått ut med det än eller vilka den har gått ut med det till än. Man kanske vill berätta för mormor innan man berättar för bloggen, man kanske vill prata med chefen/kollegor i projekt man gör innan man går ut med det på Instagram... Huvudpunkten är väl helt enkelt att man ska få välja själv när man vill berätta det och få vara den som går ut med det istället för att folk som varken vet eller känner en men "har listat ut" ska meddela för omvärlden och en själv att dom minstan klurat ut situationen. Nej, usch jag tycker det är ett fruktansvärt osympatiskt beteende och hoppas faktiskt att alla hennes följare som ägnat sig åt det där faktiskt skäms efter hennes inlägg idag. Och vad väntar man sig för svar egentligen "jamen vad kul att du frågar, jag har aktivt valt att inte skriva något om det just för att jag väntat på din kommentar om att just du listat ut det här!"? Jag blir ledsen av att läsa hur Sandra dagligen fått radera kommentarer om sin mage, om en påstådd graviditet, under tiden som hon hanterat alla känslor och hormoner som följer av graviditeten. Kan vi inte bara sluta spekulera i folks graviditeter överlag och speciellt aldrig spekulera öppet mot den personen det rör? Antingen är personen gravid eller så är den det inte. Om hon är det så kommer det avslöjas i sinom tid, om inte annat när bebisen kommer, och tills dess skapar dina kommentarer bara stress och irritation. Om hon inte är gravid, då leder kommentarerna bara till stress, irritation och andra negativa känslor. Jag har fått otaliga kommentarer så fort jag lagt upp en bild där magen ser lite "rund" ut om det är en bebis på g. Idag skulle det inte påverka mig mer än en huvudskakning men under tiden vi försökte få till Leonore var såna kommentarer så smärtsamma. Sen gick jag in och kollade lite kommentarer också och HÄPNADE över den här kommentaren inne hos Sandra: Så bra svarat av Sandra tycker jag ❤️ Jag hoppas hon håller samma "ryta ifrån"-ställning när alla kommentarer om föräldraskapet börjar hagla in sen. Och återigen, vem SKRIVER såhär till någon? Man kan för all del känna att man av egoistiska skäl blir besviken när någon blir gravid, flyttar, byter jobb eller på annat sätt gör stora förändringar i livet som gör att dom kanske inte har tid för en, att dom får annat fokus eller vad det nu kan vara. Men att säga det rakt ut till personen på det här sättet? Ursäkta men då tycker jag man är en riktig knäppis. Och att man inte kommer på sig själv medans man skriver kommentaren att "men oj, jag skriver ju som om det är en romanfigur eller en seriekaraktär här och inte alls som att det är en människa av kött och blod vars liv jag delvis (!) får följa i små glimtar, det här kan jag ju inte skicka iväg direkt till henne!". Nä, jag tycker det är så tråkigt att Sandra fick den här starten på sin graviditet och hoppas hon får en bättre fortsättning nu när "hemlisen" är ute och spekulationerna kan dö ut. Jag hoppas hon får fortsätta den precis som hon vill, utan skitnödiga kommentarer om att hon ska vara mer som förut eller mer som en mamma (hur nu det är...). Jag tycker det är uppfriskande på något sätt att som Sandra skriva att hon inte känt någon biologisk klocka, att hon inte är himlastormande glad och pirrig i graviditeten utan är mer att det blev som det blev och det är nog bra det. Jag stod ju på lite motsatt sida av biologiska klockan, min hade inte börjat ticka än när jag plussade med Molly, och det var inte helt solklart att var något jag ville. Men i slutändan blev det ju så himla bra. Jag tror det kan vara hjälpsamt och skönt för andra blivande mammor som inte är helt pirriga att läsa Sandras ord och att ha just en mer "gråskalig" syn på graviditet och barn. För vissa är barn meningen med livet, för andra är barn absolut inte aktuellt i livet överhuvudtaget och för vissa ligger barn någonstans i mitten där det är välkommet men inte liksom huvudsaken med livet. Och det härliga här är ju att inget av dom tre alternativen är fel, dom är bara olika. Grattis till graviditeten Sandra, det ska bli så spännande att få följa med på ett litet hörn av det du väljer att dela med dig av!
