För exakt ett år sedan hade jag dig i magen utan att jag visste om det. Jag tränade stenhårt men förstod inte varför det ej hände något. Jag åt mina ppiller och förstod inte varför mensen var sen. Den 13e september tog mamma ett graviditetstest och fick för första gången känna på din existens. Då var jag rädd. Rädd för att jag inte visste vad som helt plötsligt skulle förväntas utav mig. Idag är jag inte rädd. Idag tar jag upp dig i min famn som att du alltid har funnits. Du är det mest självklara i mitt liv och jag lever för dig. Fast att du inte förstår vad "jag älskar dig" betyder i ord så kommer jag fortsätta att säga det till dig varje dag. Jag kommer genom handlingar visa dig att du är det mest dyrbara i mitt liv. Det kommer säkert att komma stunder i livet då du kommer att känna att du hatar mig. När jag sätter stopp för din vilja. Du kommer säkert tycka att jag är sträng. Det kommer komma tillfällen när du är 5 år och skriker "dumma mamma". När du är 15 år kommer du säkert att smälla igen din sovrumsdörr framför mins ögon och be mig dra åt helvete. Men jag kommer aldrig att lämna dig. När du är tonåring och kommer tycka att kompisarna är viktigare än familjen så kommer jag snällt att vänta på att få dig tillbaka. När du får dina egna barn kommer jag att bli så lycklig och jag kommer älska dina barn som om det vore mina egna. Du fanns i mig i nio månader och du har funnits här med oss i 4 månader. Du har öppnat upp ett sånt rum i mitt hjärta där min kärlek för dig knappt ryms i. Du gör mig så otroligt glad varenda dag och det vet jag att du kommer fortsätta göra tills den dagen jag dör. Inte visste jag att det skulle vara så lätt att ta det ansvaret en mor gör för sitt barn men du har visat mig att allt jag gör hedan efter är för dig. Din pappa och jag älskar dig villkorslöst och du ska veta att du är den finaste skatten vi någonsin haft eller kommer att få. Ingen gör mig så lycklig som du min lilla Molly-Elise Rosas.
