Godmorgon freeeeedag, har ni fredagsfeeling? Jag kliver faktiskt in i den här helgen som bekymrad. Det är som att när eländet väl börjar tar det aldrig slut? Min bror: Hej. Eh, eh, eh... Jag: Ja hej eh, eh, eh Min bror: Eh... Jag: Vad har hänt? Min bror: Mamma ligger i en ambulans Där frös jag till is. Jag satt i bilen påväg hem till mamma i onsdags eftermiddag. Leonores förskola stängde lite tidigare och mamma var snäll och hjälpte mig med hämtningen. Jag visste inte än VAD som hade hänt men ambulansen stod kvar utanför huset när jag kom fram. Uppmanade Molly att stanna kvar i bilen och rusade ut. Där inne i ambulansen låg min människa. Min älskade mamma. Min klippa, min trygghet och mitt allt. Här agerade jag inte rationellt, utan som en panikslagen dotter. Jag fick veta att mamma hade ramlat utomhus och slagit i huvudet och att hon nu skulle till sjukhuset pga det hårda slaget mot huvudet. Dom for, och jag stod kvar i den mörka kylan. Barnen blev givetvis skärrade, och har varit påtagligt påverkade av onsdagens olycka. Besökt mamma på sjukhuset och vi har ständig dialog. Till helgen får hon förhoppningsvis komma hem med en kraftig hjärnskakning och en blödning i huvudet. Min lilla mamma? Helgen: Ta dag för dag för att finnas stand by och hjälpa familjen. Mamma behöver vila så tänker att allt praktiskt runt om kring får vi hjälpas åt med. Har lovat mina barn att vi ska gå på bio sedan tidigare i veckan och tänkte hålla fast vid det. Har man lovat så har man lovat. Idag: Jobba ikapp efter gårdagens heldag. Å ena sidan fick jag och Mikaela en massa gjort men åt andra sidan hamnade jag back. Tar igen det idag, och har lovat min mormor och morfar att hjälpa dom med små ärenden också. Gårdagens feeling: Igår fick jag nästan lite vår feeling! Solen sken och temperaturen var behaglig. Blir det ingen snö i Stockholm i år tro? Fångade mitt dagdrömmande om att det snart är vår i min nya, fina Clean mössa Fredagens citat: Var rädda om varandra
