Under inlägget från mitt träningsevent fick jag en kommentar som gjorde mig ledsen: ”Blir riktigt avundsjuk, se så härligt ut att träna. Jag är alldeles för fet för att ens våga gå till gym, känner mig som ett misslyckat fetto. Men hej o hå..jag lever ändå” Det gör mig så ledsen för jag vet att det finns så många som drar sig för att gå till gymmet/köra annan träning för att dom är bekymrade för att inte passa in. Att dom är för tjocka eller för smala, att dom är nybörjare och att det kommer synas. Att dom inte kommer orka springa lika snabbt som den bredvid eller lyfta lika tungt som den bakom. Att man avstår för man känner att man inte hör hemma. Jag förstår känslan men vill en gång för alla säga att du hör hemma. Oavsett hur du ser ut. Oavsett vilken bakgrund du har och vilka kunskaper du har. Alla på gymmet har varit nybörjare någon gång. Alla vet hur det känns att inte ha koll på läget. Inget väntar sig att någon ”ny” ska kunna allt eller ha perfekt fysik. Och för den sakens skull är det ju sällan folk ägnar så mycket tid åt att recensera andra på gymmet. Man är ju där för att göra sin grej. Alla började någon gång och det är inget att skämmas för utan att vara stolt för! & skulle det vara något stolpskott som skulle se på dig och tänka något om din kropp är problemet inte att du är ”ett misslyckat fetto” utan att personen är en idiot och det kommer den nog vara oavsett om du går och tränar eller inte. När jag började träna var jag visserligen smal som en sticka så jag behövde inte känna mig ”som ett misslyckat fetto”. Men jag var som en pommes frites - smal på utsidan men full av skit på insidan 😂 rökte, åt oregelbundet och ofta flötig snabbmat. Hade noll kondition och kräktes efter att ha sprungit 300 meter. Jag kände mig verkligen inte hemma när jag gick in på ett gym första gången. Skivstångar såg läskiga ut. Maskiner förvirrande och helt ärligt hade jag nog inte börjar träna där och då om det inte var för att jag blev ihop med ett tränings freak. Men jag har aldrig känt mig annat än välkommen i träningen! Hittat gemenskap i vissa träningsformer och eget fokus på andra. Funnit inre lugn i den egna löpningen. Det har varit guld värt för mig med träningen. Jag vill också slå ett slag för att man ser betydligt fler olika kroppstyper i träningen än man gör exempelvis i flödet. Det är lätt att tro att alla på gymmet kommer vara super”tighta” men det är sån mångfald när man väl är där. Och i omklädningsrummet får man se kroppar av alla storlekar och typer. Det handlar ju inte om att se ut på ett visst sätt för att vara där. Man kan ju såklart ha massor av olika mål med träningen men alla är ju där för att låta kroppen jobba och må bra! Ta hand om sig. Röra sig. Flåsa, hoppa, springa, gå, lyfta, skaka ja allt vad man nu kan göra. Alla vill ju såklart inte gå på exempelvis gymmet och det är klart man inte måste göra det. Men om du vill men avstår för att du känner dig fel, tänk om, du är välkommen precis som du är och vad ditt mål än är! Du förtjänar rörelseglädje minst lika mycket som någon annan! 🫶🏻
