Har du också haft den drömmen om att du är gravid, och att du i drömmen känner dig olycklig för det? Att magen är stor men du vill inte. Vet inte hur det kunde hända? Jag hade den drömmen i natt, och jag har haft den ett par gånger förut. Det har gått 2,5 år sedan Leonore föddes. Vi ville ha henne, vi kämpade för henne. Idag har vi två ”stora” barn men småbarnsåren är fortfarande färska. De underbara åren, men också tuffa. Under Leonores uppväxt har vi funderat. ”Ska vi skaffa en till?”. När vi ändå befann oss i dom åren som idag känns som ett annat liv. Hade vi blivit gravida så kanske vi hade haft tre nu, men vi blev aldrig det. Och helt ärligt så vet jag inte om vi hade klarat av ett till barn nu. Varför? Både jag och Hugo vill mer än bara ”ta hand om barn”. Hugo har rusat i karriären och byggt upp Clean vilket har gjort att jag har fått ta ett stort ansvar hemma. Jag vill inte det just nu, kanske för att småbarns åren är så pass färska och för att vi njuter av det som är nu. Vi vill uppleva våra döttrar, och växa med dom. Bara en sån sak om att få in aktiviteter i Leonores liv också. Molly har gått på dans, gympa och fotboll. Nu är det Tikis tur. Hon vill börja på simskola denna termin. Idag ringde jag till simhallen och klassen var på samma dag och samma tid som Mollys fotboll. Visst går det om man är två vuxna, men vad händer den dagen en inte hinner hem till kl 16? Jag ska ringa tillbaka imorgon, simhallen skulle försöka lösa en extra plats till en klass en annan dag så håll tummarna! Just den rädslan att inte hinna med alla barn gör att jag idag känner så starkt att jag inte vill ha fler. I kombination att vi precis klivit ur allt som har med blöjor och vakna nätter. Man ska aldrig säga aldrig, det kanske kommer en sladdis om något år när flickorna är stora och vi inte minns. Men då vill jag också njuta, ha saker och ting klara. För hjärtat har plats för att älska men det är just det där praktiska och vart vi står idag. Det är mer lockande att fortsätta att utvecklas tillsammans med våra döttrar än att stanna upp. -Är det så att man lätt kan stanna på två barn? Att förändringen från två till tre/fler känns läskigare än från en till två? Hur var det för er? Tack för att jag får uppleva er. Jag älskar er mer än livet
