Under våren och sommaren kände jag mig matt av bloggen. Som jag berättat om har det varit ett svårt år för mig och jag har jobbat mycket med mitt egna mående. Parallellt med detta upplevde jag att kommentarerna i bloggen tog nya nivåer - bottennivåer. Det kändes som att vad jag än skrev om fanns det minst en som tyckte att det var skit och att det är något jag ska veta om. Det var dränerande. Just kommentarer och dess påverkan kommer i vågor och när man själv mår dåligt så tar negativa kommentarer mer än annars. När man själv är på topp är det lättare att skaka av sig men när mycket pågår på insidan blir skalet att stå emot hårda ord skört. Jag försökte säga att jag inte bryr mig om negativiteten men ärligt så orkade jag knappt kolla igenom kommentarerna och försökte ha en mental blockad mot kommentarsfältet. Men något har hänt sista tiden. Kommentarerna har tagit HELT nya nivåer - toppnivåer. Det är så mycket fina kommentarer och ett så harmoniskt klimat att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Jag är överväldigad av stämningen bland kommentarerna och ser fram emot att se respons på inläggen istället för att bäva inför negativiteten. Till alla er som senaste dagarna skrivit så fina kommentarer - TACK för att ni tar er tiden att formulera något i välmening och bara rent snällt till en annan människa. TACK för att ni som skriver kommentarer i stil med ”jag har aldrig kommenterat förut men jag vill bara säga att jag tycker du har så bra variation” eller liknande väljer att göra det! Jag försöker vara bättre på att vara aktiv bland kommentarerna men jag vill också ha ett inlägg som fokuserar på er och er positivitet. Tack! Från botten av mitt hjärta, tack! Den här fina kommentaren gjorde mig helt ställd och rörd! Det är lätt att se förbi de enstaka nålsticken till kommentarer när majoriteten är så fina som era. Jag vill att ni ska veta att jag verkligen uppskattar er! Självklart måste inte alla kommentarer ”stryka mig medhårs” som vissa påstår. Självklart är det okej att alla kommentarer inte alltid är positiva och jag tycker det är helt okej att ifrågasätta och undra ”hur tänker du kring detta eller detta?” - och såna kommentarer kommer nu också men jag tycker de kommer med mindre syrliga toner. För visst finns det en skillnad i att skriva ”typiskt dig som alltid gör sådär och bara bryr dig om dig själv!” eller ”hur tänker du kring XX/ har du tänkt på XX?” Det senare öppnar upp för dialog och egna funderingar, den första gör snarare att man (i alla fall jag) automatiskt stänger av och gör en mental block. Jag vet att vissa bloggare har haft taktiker gällande kommentarer, att skapa en uppdelning av negativa och positiva för att få till diskussioner/försvar/påhopp och jag vet inte, skapa en dynamik i bloggen? För mig känns det främmande, jag har aldrig en tanke på att jag ska skriva något som provocerar eller att jag ska skriva något för att få folk att tycka synd om mig eller vad det nu kan vara. Jag utgår alltid från mig själv och skriver det jag tänker på, det jag gör, det som händer i mitt liv. Ibland skriver jag saker som sårar eller väcker upprördhet men det är aldrig min intention - ibland kan jag uttrycka mig slarvigt eller omedvetet och det blir fel ibland. Så blir det nog för alla i livet, tror jag. Men jag skriver som sagt aldrig något för att medvetet såra någon annan, jag vill ha en... trevlig och härlig plats på internet här. Inte motsatsen. Sen är det omöjligt att aldrig trampa någon på tårna och det får vi nog alla ha förståelse för. Jag är på en bättre plats i mig själv idag än vad jag var för ett år sen och känner mig både starkare och gladare. Men jag vill att ni ska veta att era ord når mig, både dom hårda och dom fina. Och nu är jag så väldigt tacksam över alla era fina ord, jag ville bara att ni ska veta det ❤️
