Jag vet, att man kan känna sig slutkörd. Tänker att vi med småbarn hemma egentligen lever samma liv med ett evigt pusslande för att få ihop familj, arbete, vardag, sysslor, måsten, egna intressen, relationer och allt där i mellan. -Hemma kan jag stundvis känna mig dränerad, som att hemmet är ens andra jobb. Ens obetalda jobb? Med ett annorlunda perspektiv finner jag ändå glädje i att livet ser ut precis som det gör. Genom att välja att se på det hela med andra ögon kan jag omvända det till tacksamhet: Tidiga mornar- barn att älska Ett hem att städa- Familjens trygga borg Smulor/mat under bordet- familjemiddag Smutsig disk- mätt familj Hög ljudnivå- barn som leker & har det roligt Leksaker överallt- En utvecklande fantasi Tvätt att tvätta- ett fungerande liv Lägga sig slutkörd i sängen - I’m still alive❣️
