Vilket neggigt och dissigt inlägg. Jag tyckte jag skrev med glimten i ögat i min lista om saker jag inte låter Hugo göra men det landade inte helt rätt hos alla. Så kan det förstås bli när man skriver för många och samtidigt utgår från ens privatliv. Det finns alltid utrymme för självrannsakan så jag kikade igenom inlägget på nytt och kan förstå att det som jag tycker känns skämtsamt och med glimten i ögat kan läsas som taskigt och pikande av någon med en annan typ av relation. För det grundar sig ju så mycket på vilken typ av relation jag och Hugo har. Vi är lekfulla och har alltid nära till skratt. Vi skämtar barnsligt och skrattar gärna när den andre gör bort sig eller klantar till det. Vi driver gärna med andre men aldrig så det går för långt och känns elakt och fult. Vi gnabbas som syskon ungefär och jag tänker att det kanske har att göra med både våra personligheter men också att vi träffades som ganska unga. Vi känner oss fortfarande som 20åringarna som prankar varandra trots att vi är inne på 30+ nu. Jag hoppas vi alltid är lekfulla med varandra och driver med varandra, och inte bara är respektfulla och artiga. För mig skulle mycket i relationen försvinna om lekfullheten inte fanns där. Men om vi inte skulle ha den inställningen till skämt och jargong gemensamt är det såklart det skulle se annorlunda ut. Jag skulle aldrig driva på Hugos bekostnad om han inte var på den nivån, det skulle inte kännas okej om ena parten kör på och den andre inte alls är med på det. Då blir det just dissigt och neggigt & nedbrytande! Om det är ämnen jag pratar om i bloggen som är känsliga stämmer jag alltid av med Hugo om det är ok och mycket i vår relation, föräldraskap och liv är ju sånt som inte delas. Det som får vara med är sånt som känns okej för alla inblandade. Jag tänker att det är svårt, kanske omöjligt, att helt hänga med i ett pars dynamik för att det är så individuellt. Vi kanske framstår som taskiga mot varandra för vissa som tycker att jargongen är hård. Ett annat par kanske framstår som döttstråkiga för att dom är tysta & tillbakadragna men har i själva verket en dialog båda trivs med. Vissa umgås mycket, andra har mycket individuell tid - och så vidare. Så länge det är något som känns bra för dom två som är i relationen är det ju inget fel och inget för andra att tycka om, egentligen. Dom som lever i en relation ska känna att det är bra, allt annat kvittar. Med det sagt skulle jag aldrig skriva något i syfte att såra Hugo eller förminska honom, han är ju den jag väljer att leva livet med - varje dag! Känner ni igen er i att ni kanske har en ”svårfattad” relation för utomstående?
