Idag är det den internationella mamatummy dagen! Dagen vi hyllar mammamagen, eller kroppens fantastiska förmåga att ge oss liv. Jag ska inte ljuga, jag tyckte att det var tufft att växa under graviditeten med Molly. Efter förlossningen kände jag mig inte kvinnlig längre. Framför allt över magen. ”Ska de alltid vara såhär nu?” Tänkte jag. Men kroppen är fantastisk, likaväl som den ger oss liv återställer den sen igen. Jag kände mig vacker och fin med Leonore i magen. Kroppens förändring var inget som gjorde mig ledsen som gången innan. De kanske handlade om mognad men också acceptans. Vad kroppen gav mig kändes viktigare än hur kroppen såg ut. Framför allt magen. Jag har lös hud efter att ha burit två barn, jag har bristningar efter att ha gett liv till mina döttrar. Och jag är stolt över de. Barnen gav mig också ett genuint intresse för träning som till en början var till för att göra mig av med spår från graviditet. Idag ser jag träningen som en investering för mig själv. Ett sätt som får mig att känna mig stark både psykiskt och fysiskt. Jag tror att det är nyttigt att känna meningsfullhet i annat än familj och att man känner sammanhang med andra saker. I träningen får man utmana sig och de ger mig en himla massa positiv energi som jag kan investera i min familj och mina barn. Tack kroppen, tack magen för våra barn. Såhär på den internationella mammamage dagen vill jag egentligen bara slå ett slag för att aldrig skämmas över en eventuell förändring på kropp/mage. Vi är vackra och har fantastiska kapaciteter i kroppen!
