Det kändes nästan lustigt att jag fick en bild på mig och Leonore från mitt första pass med Pischa och samma dag ser jag ett inlägg på Bloggbevakning om en nybliven mamma som ”smalhetsar”. Vad är oddsen för det sammanträffandet? Inlägget hos BB gjorde mig lite nedslagen också för bildvalet som mamman själv använder och vad hon säger gör det så tydligt i att det handlar om att banta och inte att träna eller liknande, egentligen. Det är såklart helt okej att vilja ”få tillbaka” sin tidigare kropp även om det ju i grunden är ett feltänk. För kroppen ändras ju även utan saker som graviditeter. Min kropp är inte samma som när jag var 16 eller 26 och den kommer nog inte se ut som den gör idag när jag är 36, just för att kroppen är ständigt föränderlig. Så man borde ju faktiskt inte sträva efter att ”få tillbaka” en kropp man hade en viss tidsram av sitt liv. Sen kan man alltid sträva efter att ha en kropp man känner sig bekväm i, hur det nu ser ut, men just att gräma sig över att tuttarna inte är lika fasta som när man var 20 eller att magen är slappare efter 2 barn känns inte hållbart. Det fick mig att tänka på min egen resa. Jag började träna med Pischa när Leonore var 8 veckor och jag fått OK från efterkontrollen på MVC. Vi satte igång med att aktivera dom djupa magmusklerna och stärka kroppen från djupet. Mitt mål var att förbättra löpningen men det tog ungefär 7 månader av träning tillsammans innan jag gav mig ut på en runda. Innan dess jobbade jag med den inre stabiliteten och kondition på andra sätt. Kosten ändrades inte alls under den tiden, eller snarare blev jag bättre på att faktiskt äta lunch dagligen (istället för att vara så stressad att jag bara missade lunch) och äta ordentligt för att orka träna, amma, springa efter en liten plutt och bära runt på en ännu mindre. Jag hade absolut inte kunnat dieta under den tiden. Ett par år senare körde jag kostschema under en begränsad tid, som ni vet. Men då var Leonore närmare 3 år gammal. Med Pischa satte jag igång att träna men det skedde kontrollerat med hennes stöd, lugnt och med fokus på att stärka min kropp. Jag är på inga sätt emot att man tränar som nybliven mamma. Det är lika OK att komma igång direkt efter efterkontrollen hos barnmorskan som det är att skita helt i träningen och bara gosa med bebisen. Det är upp till mamman och vad hon vill helt enkelt. Varsam träning och att stärka kroppen efter den enorma utmaning den genomgått är bara bra, men det ska göras lugnt och kontrollerat och med att lyssna på kroppen. Det som skaver lite i mig är när man som nybliven förstagångsmamma några veckor efter förlossning använder sig av quick fix program där man ska transformera kroppen på 2 veckor och visar upp resultat med fokus på en smal midja. Det känns inte hälsosamt utan bara hetsigt. Det är inte att lugnt och varsamt låta kroppen återhämta sig. Det är kanske ännu mer skavigt i att det görs som reklam för den där transformationsprogrammet som hon själv jobbar med. Att liksom sälja viktminskningshets till andra nyblivna mammor. Att det blir ”om hon kan gå ner så där snabbt, varför gör inte jag det som har en bebis som är 1 månad äldre?” eller liknande. & att pina i sig mat man tycker är äcklig men som är nyttig så den ska ner minsann. Nej… jag vet inte. Jag vill inte peka finger åt hur någon annan gör sin resa. Men det gör mig ledsen när det så tydligt inte är fokus på hälsa och välmående utan press och hets för ”studsa tillbaka”. Om man gör just en sådan resa kanske den inte ska delas som något eftersträvansvärt, har jag lärt mig med tiden. Vi kvinnor tänker så mycket på våra kroppar och anpassar oss efter ideal vi vill nå, just tiden efter att kroppen gjort världens kraftprestation och man dessutom har en helt ny roll i världen som någons tryggaste punkt känns det som att man borde känna sig skonad från den yttre pressen, i alla fall ett litet tag. Få ligga med små bebisfötter på en degmjuk mage och snusa på det fjuniga huvudet. Det finns en tid för allt, som att komma i form, men den där första fjuniga tiden som förstagångsförädler kommer aldrig igen, så njut av mjukisbyxorna och soffan ❤️
