Den här sommaren ser annorlunda ut i att vi inte har våra vanliga resor inplanerade utan kommer vara mer på hemmaplan (precis som resten av världen). Men vi ska ju inte ”bara vara hemma” utan har en hel lista med aktiviteter i stort och smått att beta av som vi ser fram emot. Som jag har skrivit tidigare ser jag den här sommaren och semestern som min livlina. Tanken på semestern har varit en målbild jag har jobbat mot och som jag tänkt ”snart är vi där, kämpa ända in mål nu!”. Jag tror inte jag är ensam om det. Att ha sommaren som målbild och nu, NU, ska vi vara lyckliga så det sprutar om det! Vi ska ta lagom långa sovmornar, vi ska äta frukost länge, barnen ska leka och vara glada, vi ska göra roliga saker, vi ska ha tid till varandra, alla ska må så himla bra. Nu är det äntligen sommar! Men nu kommer stressen över att ta det lugnt. Pressen att den där efterlängtade vilan efter spörten ska infinna sig samma sekund som vi checkar ut. Och det bäddar ju också för besvikelse! Om inte allt blir så där rosenskimrande, för det kommer ju inte vara perfekt hela tiden. Logiskt sett vet vi ju alla det. Att semester är påfrestande på sitt sätt. Kanske allra mest för att vi har så höga krav på den? Jag får påminna mig själv om att det inte behöver vara perfekt hela sommaren. Det kommer vara tråkiga dagar även när solen skiner och en deppig morgon kan komma även om kvällen innan bjöd på grill och trevligt umgänge med vänner. Livet kommer inte bli perfekt bara för att det är sommar. Nu menar jag inte att man ska gå in i semester med en negativ bild av den men bara klappa sig själv på axeln och säga: - Nu kör vi, nu har vi en good enough sommar! Det kommer finnas toppar och dalar och se till att lägga fokus på dom bra stunderna och inte haka upp dig så mycket på dom dåliga! Men låt dig också ha dåliga stunder och hetsa inte upp dig att du borde vara si eller så. Låt livet hända som det händer helt enkelt. Jag skickar med mig själv: - Det är okej att inte känna tacksamhet över att vara tillsammans hela familjen precis hela tiden... - Det är okej att bli rastlös och vilja bort en stund - Det är okej om barnen inte alls visar uppskattning för något roligt vi hittar på och hellre vill sitta inne med paddan - Det är okej om tankarna fastnar i jobbsnurror fast jag skulle checka ut - Det är okej att en fin kväll blir ”förstörd” av något onödigt småbråk - det finns gott om kvällar till godo Inför semstern vill jag att just DU kommer ihåg: - Att alla faktiskt inte har det mycket härligare än du bara för att det ser ut som det i flödena - Att bakom den där härliga pussbilden på Instagram finns det också sura kommentarer, suckar och himlande ögon över någon skitsak - Resebilden på ett glatt gäng visar inte inte tystnaden i bilen på vägen hem när alla var trötta på alla och inte orkade säga ett enda litet knyst - Den soliga familjebilden på stranden visar inte barnen som skrek i bilen, glassen som tappades, sanden som letar sig in i all matsäck/alla kläder/i hårbotten och myggen som stack - Att det är okej att sitta inne en hel dag med barnen fast solen skiner och man ”ska” fånga dagen utomhus - Det är okej att hitta alla genvägar till en smidig vardag utan förskola och jobb - frukostmat 3 gånger om dagen, absolut! En glass om dagen, jajamen. 3 glassar en dag? Kör på! Mer skärmtid? Kör! - Att även om det känns som att sommaren blivit förstörd av något kommer du säkert minnas tillbaka på just den här sommaren sen och tänka ”Gud vad bra vi hade det då!"
