Fick en sån himla fin komplimang av gänget som gjorde mig så glad. Vi har alltså rest i ett större sällskap och lärt känna varandra under veckan som gått. Som alltid finns det ett mönster i nya grupper. Man är lite försiktig i början och känner av varandra. När jag, Michan och Meley skulle lämna gruppen kändes det svårt och vemodigt. Vi hade hunnit bli en sammansvetsad grupp där vi alla hade våra roller. Oj nu hamnade jag på ett sidospår! Tillbaka till komplimangen. Som alltid bjuder jag in till träning. Det är en stor del av min identitet och vem jag är. En dag körde vi ett gemensamt träningspass lett av mig, en annan dag fick jag med två stycken på en löparrunda. Jag är ett med min löpning men hänger andra med anpassar jag mig efter dom. Jag hejar, jag peppar och jag skulle aldrig dra ifrån. Det är oskönt. När vi satt och snackade sa flera att jag verkligen skulle passa som pt. Att jag borde arbeta med träning. Dom hade noterat att jag hejar och peppar trots egen fysisk ansträngning. I guess att jag ger tillbaks. Det är så många som har gjort samma sak för mig. Hugo, Pischa, Kalle. Idag har jag inga tankar på att ändra yrke men skulle absolut kunna tänka mig att arbeta inom träning och hälsa. Trots att gruppen splittras geografiskt har vi kontakt via vår grupp på whatsapp. Daniel skickade uppdatering på löpturen som han tog på egen hand. Det gjorde mig också glad, att man kan bidra till träningsglädje genom små medel. Heja och peppa mer 🫶🏼.
