Livet tar inte slut för att man väljer att skaffa/behålla barn i en tidig ålder. Jag ser det mer som en början. Jag vill inte ha en klapp på axeln och ett "lycka till" för jag litar på mig själv. När min bebis kommer, då kommer jag anpassa tempot efter bebisens behov. Det är svårt att sitta och spekulera vilken typ av mamma jag kommer att bli eller hur den första tiden kommer att se ut. För jag vet inte vilka egenskaper bebisen besitter. Jag vet inte om vår bebis kommer att vara kelig, en sjusovare eller grinig av sig. Jag kommer anpassa mig för att bli den mamman som krävs utav mig. Min mammaledighet kommer säkert att gå i berg och dal banor. Det kommer bli bra dagar där jag är världens lyckligaste och allt flyter på. Sen kommer dom dagarna när allt går åt fanders och det slutar med att jag också står och gråter pga sömnbrist, stress och hormoner. Jag är beredd på en omställning och jag är mottaglig för en förändring. Men det finns redan så mycket kärlek inom mig. Jag ser inte mig själv längre utan det som ligger i min mage. På en kort tid har jag förändrat hela mitt liv för att förbereda mig på det som väntas skall. Jag och Hugo går och trampar och väntar på att få gå över tröskeln till våra nya liv. Vi har gjort det bästa vi kan men nu väntar det bästa. Jag kan sitta på tunnelbanan helt själv och gå in i mina tankar så djupt att jag knappt kan urskilja vad som är tankar och vad som är verklighet. Jag dagdrömmer mig bort mer och mer och det är bara mitt barn jag ser. Jag har en sån tydlig bild på hur slutet av förlossningen ser ut. Jag ser mig själv vara trött,svettig och utmattad. Jag föreställer mig ögonblicket när jag kommer att höra bebisskrik och en liten pojke eller flicka läggs på mitt bröst. Den dagen du läggs på mitt bröst kommer vara den första dagen på resten utav mitt liv. Jag kommer aldrig att släppa mitt barn, jag kommer göra allt i makt för att skydda och älska mitt barn. Jag får ofta tårar i ögonen när jag föreställer mig min och Hugos bebis. Jag kan stå och titta på vår säng och tänka "snart ligger du här med oss, det är bara du som fattas sen är vår kärlek och familj kompletterad". Det är en häftig känsla ändå, den man sett hos alla gravida. Det är en speciell känsla att känna sitt egna barn ligga och sparka inuti en. Och det är facinerande att känna hur man kan älska någon som man aldrig har mött. Det finns ingen annan än dig som jag vill dela det här med
