”Dina bilder på din mage har slungat mig, 2 barnsmamma, raka vägen tillbaka till anorexi. Är sjuk igen. Jag äter inget. Har två barn. Skyller inte på dig. Men tror inte ni förstår att om man läser någons blogg dagligen med en underliggande ätstörning och tänker ”hon är ju frisk och fin som jag är” och sen ser dom tappa sjukt mycket i vikt och plötsligt vara helt perfekta, det påverkar och jag mår skit över att jag inte hinner träna och äta rätt jag spenderar all tid med mina barn. Nu har jag bara slutat äta helt istället.” Den här kommentaren tog sönder mig. Jag blir så ledsen... Samtidigt som jag känner att jag ej kan ta det ansvaret för andra. Jag kan inte outsorca ett av mina huvudintressen eller ta ansvar över andras mentala hälsa. Det finns inget som är ohälsosamt i min resa samtidigt som jag har förståelse för ätstörningar. Det är hjärnspöken som alltid finns med. Fick också en fråga om hur barnen förhåller sig till detta. De vet att jag äter annorlunda just nu för att jag ska bli stark så att jag kan vinna Gladiatorerna. Vi pratar aldrig om kilon eller vikt, enbart om styrka. Det enda jag kan göra är att be er som triggas av detta skrolla förbi. Ta en paus från mina inlägg som handlar om min resa. Jag kan tyvärr inte ursäkta mina egna intressen eller ta den typen av ansvaret hos dig som mottagare. Men jag blir ledsen, det blir jag <3
