Jag hamnade på en artikel inne på Aftonbladet om Melina som i höstas drabbades av akut leukemi. Bara 4 år gammal. Jag följer Jane på Instagram och när jag får se uppdateringar från sjukhuset brister mitt hjärta. Lilla kära Melina, vad du får kämpa orättvist mycket. Jag kände hur det stockades i halsen när jag läste artikeln om hur dom inte träffat lillasyster Molly sen i februari. Att föräldrarna missade hennes första steg... jag kan inte ens tänka mig den känslan. Bild från Janes Instagram Det händer så mycket i barna när dom är så små, och att då som förälder inte få vara med. Att gå miste om en massa ”första”, vilken smärta. Alternativet, att vara med det barnet och inte på sjukhuset med det sjuka är ju också en omöjlighet. Att inte finnas vid ens sjuka barn sida konstant går ju inte ens att föreställa sig. Varje sekund blir dyrbar, speciellt ifall det värsta händer. Nej fy, det värsta får inte hända. Jag försöker föreställa mig en vardag i Janes skor och det känns inte möjligt. Paniken i kroppen när risken finns att ens barn i kommer klara den hårda behandlingen, den rädslan. Jag tänker att Jane och hennes man måste vara orimligt starka, starkare än Pippi och starke Adolf och alla världens superhjältar ihop. Och mitt hjärta sjunker ytterligare när jag tänker på att dom tyvärr inte är ensamma om att behöva vara såhär starka. Att Melina inte är det enda barnet med cancer. Att när Jane springer i korridoren till sitt barn ligger det barn i rummen bredvid som går igenom samma sak. Ingen ska drabbas av cancer, men barn ska INTE drabbas av cancer. Barn ska ha fullt upp med att kivas med småsyskon, leka med kompisar, stöka ner på rummet, tjata om godis och glass en vanlig tisdag, skrika ”dumma mamma!” för att det är dags att gå och lägga sig, ramla och få skrapsår på knäna, skratta så det kluckar åt allt möjligt och upptäcka världens alla ting i rasande takt. Dom ska inte ligga på sjukhuset och kämpa för sitt liv på grund av en jävla skitsjukdom. Fuck fuck fuck cancer, som obarmhärtigt slingrar sig in i människors liv och skapar så mycket smärta och mörker. Jag hoppas vi en dag kan utrota dig för gott och se till att du aldrig nästlar dig in i barndomar, hos föräldrar, i vänner eller släktingar. Att vi lyckas utplåna dig från jordens yta. Men än är vi inte där... Så nu vill jag lyfta Melinas insamling till Barncancerfonden som heter Melina - Älska Livet, vill ni skänka en slant till barncancerforskning så hittar ni insamlingen här! Jag håller mina tummar och tår för att Melina klarar av den fjärde, och sista, behandlingen och att hon kan fira sin 5årsdag i augusti hemma med hela familjen. Det måste bli så!
