Utan det är min och Hugos bröllopsdag. Trots att det gått sju år blir jag lika osäker varje gång. ”Var det åttonde eller nionde?”. Det hade varit enklast om det hade varit 9/9. Hur som helst går tiden fort när man har roligt. Hela sju år som gifta, och 14 år tillsammans. För 14 år sedan satte ödet ihop oss och vår resa började på Arlanda. Tänk vad lite vi visste där i terminal 5 när vi för första gången sa hej till varandra. Där och då visste vi inte att vi skulle ägna kommande år till att bygga ett liv tillsammans. Att vi skulle skapa två liv tillsammans. När jag tänker tillbaks på vår resa och vårt giftemål känner jag stolthet. Stolthet över oss. Vad vi har byggt och åstadkommit. Att vi idag, många år senare lever ett rikt och meningsfullt liv. Vägen hit har inte alltid varit lätt. Vi precis som alla långvariga relationer har stött på hinder. Men det är också dom som gjort oss starkare. Vi i familjen Rosas tycker om att fira. Så hur firar vi denna festliga dag? Vi har firat genom att befinna oss mitt i livet. Dagen har gått till diverse föräldramöten, och vi har ett till ikväll. Vi är fortfarande i vår valpbubbla där Zikis bästa går i första rum. Vi upptäcker och socialiserar lite varje dag men planerar och tar höjd för hans välbehövliga vila och sömn. Det känns bra att uppmärksamma en festlig och viktig dag, samtidigt som vi befinner oss mitt i livet. Personerna och djuren som finns i det är just idag viktigare. Så vi spar firandet till helgen.Du är mitt hjärta och tjejerna mina lungor. Jag älskar nu, då och för alltid. Grattis till oss på vår bröllopsdag ❤️❤️❤️.
