Jag hade bett alla föräldrar ta med sig hjälm och handskar till kalaset. När vi lekte såg jag hur en viss typ av transport närmade sig. Alla barn förutom Molly visste vad som var på väg att hända. "Nu är det dags för att leka den där leken! Nu är det dags att sätta på sig hjälm och vantar!" Molly: Men mamma vi har inte det med oss? Paula: Jo, det ligger i min ryggsäck! Jag ställde mig på scenen så att det bakom oss inte skulle upptäckas. Improviserade en lek och ramsor där man kunde tänkas behöva just hjälm och handskar. Alla barn fnissade, men Molly var fortfarande ovetandes om vad som var påväg mot oss. "Och nu, nu kan ni vända er om!" Bakom oss hade Vidar och Loppan kommit. Två ponnysar som vi hyrde in från Ponnykalaset.se Med vissa restriktioner såklart. Alla barn hade med sig egna hjälmar och vantar. Vi föräldrar hjälpte till med att få upp barnen på hästarna och vi stod på led och höll hela tiden avståndet. Det gick hur bra som helst, och jag blev rörd till tårar över att se Mollys lyckliga reaktion. Kalasfin ponny Leonore berättade glatt för tjejerna som ledde hästarna att när hon blir stor ska hon jobba med hästar, på hunddagis, som veterinär och på Kolmården När alla kompisar hade fått rida var det dags att säga hejdå. Molly och Leonore fick varsitt extravarv och när vi var ensamma kvar fick dom till och med hålla lite i hästarna. Det var allra första gången som dom hade ett sådant närmande med hästarna. Det här såg SÅ surrealistiskt ut! Bara sett tjejerna hålla i vovvarna Greta och Viola tidigare! Älskade, fina lilla dotter. Tack för att du finns, och för att du är du. Du förtjänar all lycka, all kärlek och alla vi som har dig i vårt liv är lyckligt lottade. Molly- Du är viktig och värdefull. Sedan den dagen du kom till mig har du väglett mig och gett mig ett syfte. Mitt syfte med mitt liv är att älska dig. Älska dig och din syster. Ni är anledningen till min lycka!
