Vad jag är glad över er. För varje dag utvecklas er relation. Jag kan känna så mycket av min egen saknad efter ett syskon som barn. Det där tomrummet när det bara var jag. Alla kompisar hade syskon. Två, tre, fyra stycken. Varje jul önskade jag mig ett syskon. Jag fick tre stycken senare i livet och det är jag tacksam för. Men det satte ändå spår och när sen vi fick Molly kändes det oerhört viktigt för mig att ge mina barn det jag saknade- en livskamrat som alltid finns där. Det är nyttigt att avsätta tråktid, jag märker att det är då dom hittar varandra. I dom vardagliga aktiviteterna också så klart men framför allt under tråltiden (bara vara) leker dom. Som i fredagseftermiddag när vi väntade på att Hugo skulle komma hem. Då var det fullt ös bland dockorna, utklädningskläderna och vid pärlplattorna <3 Alltid stenkoll på vad syrran gör Hjälpas åt Dom ballade ur med pärlorna men leksaker är väl till för att lekas med, inte sant?
