Jag fick ett sms i veckan av en vän som verkligen träffade mitt hjärta och fick igång mina tankar. Hon hade sett The Call to Courage på Netflix och börjat tänka på mig. Jag fick ett långt och fint sms med tema sårbarhet är modigt och jag vill dela med mig av delar av det. Jag blev så rörd av hennes ord och kände faktiskt att det slog an i något i mig. Mina nära och kära blir ibland förfärade av kommentarer här på bloggen eller diskussioner i skvallerbloggar. Det värmer mig att dom känner beskyddarinstinkter för mig och vill bita ifrån. Dom säger också ofta "jag förstår inte hur du orkar" och ibland vet jag inte det heller. Som vi gått igenom flera gånger tycker jag det är en tydlig skillnad på konstruktiv kritik och på att bara vara taskig. Och det är inte heller helt självklart att man alltid ska vara mottaglig för kritik heller. Även om jag väljer att vara väldigt öppen med mitt liv och dela med mig av stort och smått gör det inte mig till en brevlåda där man får lägga ner alla möjliga lappar med kritik om vad som helst från allt om hur jag ser ut eller hur jag tänker eller hur min man är eller vad jag har köpt eller ätit eller om jag har gått på toaletten den dagen. Man får väl för all del tänka och tycka och till viss del fråga men kräv inget svar på din kritik. Något jag gör rätt ofta här i bloggen är att visa mig sårbar. Jag berättar sånt som ger mig skit tillbaka eller hån och jag försöker både stå för mina priniciper samtidigt som jag är mottaglig för att ändra tankesätt när jag inser att jag har fel. Såhär skrev min vän: Sårbarhet är inte svaghet. Det är snarare det mest exakta sättet att mäta ditt mod på - forskare mäter mod baserat på hur sårbar man är villig att vara. Jag har valt att visa mina sårbara sidor här i bloggen. Det har varit ytliga såna som mina tankar om en eventuell bröstoperation och det har varit mer djupgående som min och Hugos motgång i äktenskapet i höstas. Jag vill visa upp att livet inte bara är lyx, glädje, självsäkerhet, fina saker osv. utan att det går upp och ner. Det hade varit enklare att välja fasad och distansera mig mer men jag vill vara öppen och jag vill utmana mig själv och mina tankar. Jag vill också att andra ska få tröst eller stöd över liknande situationer i livet och kunna relatera. Trots detta får jag ofta höra att jag är falsk eller vidrig, att jag fejkar och är si å så egentligen. Det gör mig ledsen ibland. Ibland skiter jag i det, men ibland tar det faktiskt och jag vill bevisa att "nej så är det inte alls faktiskt!" - jag vill inte bli missuppfattad. Men så tog min vän med det här citatet från filmen hon sett: "Om du inte är i arenan ibland och får stryk ibland för att du försökte vara modig så är jag inte intresserad av eller öppen för din feedback om mitt arbete. Det finns miljontals billiga platser i världen idag. Där sitter folk som aldrig kommer sätta sin fot arenan. De kommer aldrig blotta sig själva. Men de gör det till ett heltidsjobb att kritisera och döma och säga hatiska saker till oss. Vi måste vänja oss av med att ta emot det och dissikera det och lägga nära hjärtat. Vi måste låta det falla till marken. Ta inte emot elakheter från de billiga stolarna och lägg det inte vid ditt hjärta, låt det inte ens komma nära ditt hjärta. Låt det falla till marken. Du behöver inte stampa och sparka på det. Kliv över det och fortsätt. Ta inte emot kritik och feedback från folk som inte är modiga i sina liv. Det gör dig bara förkrossad. Skit inte i vad någon tycker, skit i vad vissa tycker. Och be om feedback från folk som ger bra feedback och det är folk som älskar dig, inte trots dina fel och din sårbarhet, utan på grund av den. Deras feedback spelar roll." Och jag känner bara... wow. Just nu är jag inne i transformation känner jag. Lite som en larv som ska bli fjäril. Jag jobbar jättemycket med mig själv av olika orsaker och jag börjar se saker på nya sätt. Jag jobbar på att lägga mer fokus på mig själv och mitt egna mående. Och det jag känner nu är att jag är så klar med att ta kritik från folk som inte är modiga själva. Det är enkelt att sitta bakom en skärm och tycka och tänka men om du inte är modig själv och visar dig sårbar så har jag ingen lust att ta din kritik. Jag vill fortsätta vara sårbar här och jag uppskattar varenda en av er som kommer med stöd när jag har det svårt men ni som bara vill trycka till lite då och då - jag är klar. Jag skiter i't! Det här vill jag också att ni bär med er i vardagen! När ni är modiga på olika sätt - acceptera inte skit från dom som inte är modiga själva. Låt deras skit falla till marken och vara där oberört, du kan gå vidare och om du behöver hjälp på vägen ta det från dom som vill dig väl. Du behöver dom som är på din sida, inte vinna över motvilliga motståndare.
