Det borde ju inte komma som en överraskning, att någon med obotlig cancer går bort, men ändå kändes det ofattbart att se att Elin Kjos nu fått somna in för sista gången. Att hennes långa kamp mot cancern är över och att den där jävla skitcancern vann i slutändan. Dumma dumma sjukdom som bara kommer med elände. Jag kan inte påstå att jag kände Elin privat men vi följde varandra på Instagram. Från mitt håll först som träningsinspo men sen som inspiration till livet. Jag har imponerats utav bara helsikke över hennes inställning till den utmaning hon ställdes inför. Jag har skrivit om det tidigare och slås av att det var nästan ett år sen det inlägget. Att hon fightades vidare. Att hon gick till läkaren med hosta våren 2020 och fick beskedet att det var en stor tumör i lungan, att det var för sent - den hade redan spridit sig i kroppen. Att hon då fick prognosen att leva året ut, förhoppningsvis. Inte ens ett år. Men att hon kämpade vidare tre år. Självklart får man inte se allt på sociala medier och säkert har det varit dåliga dagar längst vägen men att hon ändå lyckats hålla modet, orken, viljan uppe hela den här tiden. Tränat, levt aktivt med nära och kära, givit sig in i nya projekt som podd, testat både nya medicinska behandlingssätt och alternativa sådana. Att hon aldrig under dom här tre åren verkar ha lagt sig platt och sagt att nä, jag ger upp. Jag är så imponerad. Inte för att man är en sämre patient om man inte är positiv ser ljust på tillvaron. Det finns inga facit på hur man "ska" hantera ett sådant besked, en sådan sjukdom. Men att säga att man beundrar Elin för hennes inställning och pannben tar inte bort den kamp andra går igenom. Alla har sina förutsättningar. Idag kramar jag barnen och Hugo extra hårt och känner mig tacksam över att jag har fått ännu en dag ihop med dom. Att vi alla är friska och mår bra. Vi vet inte hur många dagar vi har så varje dag är en gåva. Jag tänker på hur orättvist det är att Elin inte fick fylla mer än 35 år. Det här citatet från en intervju hon gjorde är så fint: "Ingen av oss vet ju egentligen hur länge vi kommer finnas vid liv, utan det enda vi vet är det vi har framför oss exakt nu. Därför är det så viktigt att aldrig ta vår tid för givet och att lägga fokus på livet här och nu. Och även påminna sig själv vilken ynnest det är att faktiskt få leva och vakna upp till en ny dag." Tack livet för ännu en dag, tack livet för här och nu. Tack Elin för all din inspiration. När dagarna känns gråa och tunga ska jag tänka på dig och ditt mod och in vilja och försöka möta dagen lika tillitsfullt som du gjorde. Du kommer alltid leva kvar som en inspiration till att se livet som det är, här och nu och värdesätta det. Sov så gott ❤️
