Ibland vill man göra något extra för den man älskar. I lördags ville jag laga mat som jag aldrig hade lagat tidigare bara för att visa att jag älskar Hugo. Vi gav barnen en egen middag och hade en kväll med dom innan det var läggdags. När båda sov sött började jag med vår middag- svamprisotto. Jag har känt att hela det här året har varit ett guldår i vårt förhållande. Vi har varit tillsammans i fem år och det har liksom gått in i fas två. Vi två är varandras trygghet och vi har blivit bekväma hos varandra samtidigt som att vi aldrig slutar anstränga oss. Vi två tycker om det enkla samtidigt som vi älskar det lyxiga. Vi slutar aldrig att ha gemensamma mål och stråvara alltid efter att ha något gemenast att se fram emot. Nu närmst i tid är Thailand och vi pratar om att åka någonstans tu man hand i vår. Jag brinner för Hugo och hans välmående. Jag gör allt i min makt för att han ska vara lycklig. Vårt snack sinsemellan är så roligt, varenda dag så skrattar vi. Senast igårkväll i badrummet när jag stod i duschen. Vi är så genuint stolta över våra två fanatiska barn och vi delar alltid med oss av allt kul som har hänt. Samtidigt som Hugo är min tröst i motgångar. I vårt förhållande finns det en kontrast som gör att jag aldrig tröttnar. Det är svårt att sätta fingret på det men på något sätt så känns det som att jag har älskat Hugo förut. Om det finns tidigare liv så har vi redan varit involverade i varandra för jag tror inte att jag kommer hitta den kemin som vi har hos någon annan. Vi är likasinnade samtidigt som vi är natt och dag och jag är lycklig över att dela mitt liv med just Hugo.
