Jag är så tacksam för den start i livet våra döttrar får i skolvärlden. Med engagerade lärare och trygga vuxna som leder dom framåt i utvecklingen. Som utmanar i extra läxor när den vanliga är för svår, som inspirerar till roligt lärande, som lyfter styrkor och hjälper till med utmaningar, som ser när humöret svajar eller något inte står rätt till. Lärare är riktiga superhjältar i vardagen. Kanske är det därför det känns så hemskt att läsa om skolmordet i Malmö. Om dom två lärarna som gick till jobbet och aldrig kom hem. Som blev mördade av en elev. Jag läser att en av lärarna hade skolat om sig från reklambranschen och gick över till läraryrket, gick ner i lön för att göra något hon ansåg meningsfullt. Att det meningsfulla skulle leda till döden.. Nä jag får kalla kårar av att tänka på det. Jag läser att skolan ändå reagerat på 18-åringen dagen mordet skedde. Att han betett sig konstigt och att Elevhälsan var påkopplat. Bra! Att det inte handlar om att man "missar" saker utan att oroväckande beteende noteras och ageras på. Men den sorgen att det ändå var för sent med tanke på att det bara gick timmar innan morden begicks. Hade man kunnat stoppa det? Det känns surrialistiskt att tänka sig att man skulle ha typ metalldetektorer eller kroppsvisitering i skolor men när man tänker sig hur lätt det egentligen är för vem som helst att bara kliva in och gå loss blir jag kallsvettig. Varje dag skickar jag och resten av Sveriges föräldrar det mest värdefulla vi har till skolorna. Både dom och deras lärare måste vara säkra där! Jag får på riktigt panikkänslor i magen om jag tänker mig att få en nyhetsuppdatering att det pågår en skjutning eller något liknande på barnens skola. Hur fasen skulle man klara av den stressen att inte veta om barnet är OK eller inte. Tack och lov blev inga elever skadade den här gången men att två lärare, två människor med familjer som väntade hemma, blev mördade på sin arbetsplats. Det är så skrämmande och får inte hända. Grunden till problemet måste ju bero på psykisk ohälsa - men hur kommer man åt just denna typ av psykisk ohälsa? För majoriteten av alla ungdomar som mår dåligt skulle ju inte ens drömma om att göra något så fruktansvärt. Vad beror det på? Mina tankar går till eleverna på skolan som inte får träffa sina favoritlärare igen, till dom anhöriga som inte får träffa sin mamma, dotter, syster, vän igen & till alla dom som känner rädsla över att gå till skolan eller skicka sina barn dit ❤️
