Jag sov oroligt inatt, hann inte klart med jobbet innan jag skulle hämta hem tjejerna och idag har jag behövt släcka mycket bränder. I vanliga fall brukar jag kunna dela upp mitt fokus innan hämtningen. Jag brukar kunna stänga av jobbtid/familjetid. Men idag kunde jag inte det... Kände klumpen i magen för att jag var stressad. I kombination att jag är ensam med tjejerna för att Hugo åkte till Spanien idag. När vi kom hem var barnen som katt och råtta mot varandra. Allting blev konflikter! Hade inte alls tålamod och röt flera gånger. Blev ännu mer stressad och ännu mer irriterad. Handdukarna hamnade i ett fullt badkar, leksakerna var överallt och jag kände bara ”bläääää”. Ville inte vara med och leka, ville inte lösa konflikterna, ville bara vara ifred. Barnen följde med mig och träna och såhär i efterhand skulle det ha varit klokare att skita i träningen. Bara cheka ut och lagt oss i vår säng för film. Nu sover kottarna och huset är tyst. Och då kommer det. Det dåliga samvetet för en dålig eftermiddag. Nu när dom sover vill jag bara väcka dom och säga förlåt för att jag idag varit en trött, stressad och frånvarande mamma. Jag vill pussa dom och säga att jag älskar dom, mer än allt och att dom är viktigast för mig. Viktigare än jobb och stress.. Ibland har man sämre dar helt enkelt och idag var det en sån dag för mig. Jag måste sova igen förra nattens dåliga sömn så väljer att inte slå upp datorn. Väljer istället sängen och sömn. Imorgon är det en ny dag. Imorgon hoppas jag på en bättre eftermiddag och kväll, fredagen till ära. -Det dåliga samvetet kan käka upp mig mot slutet av en dålig dag. Just det där när jag inte ger bekräftelse tillbaka till två små sökande tjejer. Usch. Någon mer som har haft en dålig dag hemma som ligger med dåligt samvete just nu? Mina bästa tjejer, imorgon lovar jag att vara en närvarande mamma igen?
