Jag och Hugo är sams, vi var ifrån varandra hela dagen igår och det kanske behövdes. Man får inte ta varandra för givet, aldrig glömma bort varför man älskar varandra. Svälj stoltheten och ordna det man började bråka om. I vårt fall har starten med bloggen tagit mycket av min tid och det är Hugo som blivit lidande. Jag medger att jag inte varit världens trevligaste flickvän under den senaste perioden men när han säger ifrån tar jag åt mig. En graviditet är fantastiskt på många sätt men det sätter ens förhållande på prov. Både jag och Hugo har starka viljor och är envisa, många gånger kommer vi överens. Andra gånger krockar det helt. Jag älskar min man nästan lite för mycket. Han är så fin och genuint snäll. Han gör allt för mig och jag skäms när jag gör honom ledsen. Det jag vet är att han är mannen i mitt liv och att det krävs mycket för att få mig att sluta älska honom. Han är pappan till mitt barn och vi kommer ha en relation till varandra tills den dagen jag dör. Jag tror att vi båda kan sakna tiden då det bara var jag och han, då vet vi inte hur vi ska reagera och då uppstår det tjafs. Jag vet att jag vill ha honom vid min sida i resten utav mitt liv. Han är min andra halva och bara en dag utan honom får mig ur balans. Han är anledningen till att jag ler och skrattar. Det är Hugo som gör så att mina ögon kan tindra utav lycka. Ikväll ska jag bara ge honom massvis med Paula kärlek. Ta vara på era män tjejer, dem gör mer för oss än vad ni tror! Fick en fin och klok kommentar utav en av er: Älska mig mest när jag förtjänar det som minst för då behöver jag det som bäst. Det citatet tog jag lärdom av idag =)
