Den här veckan har jag brunnit av på Hugo i princip varje dag? Vi har pratat om det och lovat varandra en nystart till helgen, jag ska anstränga mig och han ska anstränga sig. Så att vi kan möta varandra utan att bli arga. Tid tillsammans i helgen är den bästa medicinen efter en tjafsig vecka: -Hugo hade för en dag sänder min bagagelucka i bilen. Han skulle ta ut en vagn och råkade klämma en borste så att bagageluckan gick i baklås. Jag stod stressad med tusen saker påväg till en plåtning och kunde inte komma iväg för att bilen larmade om att bakluckan var öppen. Vi stod och högg mot varandra och det slutade med att jag tog Hugos bil, trots att han också behövde den. Och så kom jag försent till mig plåtning. Att komma sent är det värsta jag vet... -Klev upp på bandet och skulle ta upp mina AirPods. När jag öppnade fodralet var det tomt. Vart var mina hörlurar? ”Jag tog dina lurar i morse när jag stack ut och sprang, trodde att jag skulle hinna ge tillbaka dom innan du stack”. Jag var ett åskmoln på bandet på sats medan jag sprang i tystnad och stirrade in i en vit vägg framför mig. -Vi har flaggat att vi ska bort idag. Tänkte att det är fredag och om alla vet om det här i tid kan alla gå lite tidigare idag så att vi kommer iväg. Bara det att Hugo droppade igår kväll att han inte kommer kunna komma iväg fören kl.17 från Sollentuna, helt andra sidan stan vilket betyder att han kommer fastna i trafiken. Och där sprack hela idén med att komma iväg lite tidigare och starta helgen. -Hugo är expert på att låna saker men sen inte lägga tillbaka. Denna vecka har han fått förbud att låna om han inte lägger tillbaka. För många sådana skit saker som man blir arg på varandra blir för mycket. Det känns hopplöst att bråka och brist på energi. Punkterna ovan gör mig galen för stunden men går fort över. Men jag blir matt, jag orkar inte vara arg. Jag vill vara glad. När det är tjafsigt i ett förhållande är det bara att andas och ta några steg bak. ”It takes two to tango”. Båda måste anstränga sig, inte bara en. Så det gäller mig också. Det är jobbigt när kommunikationen brister och mänskliga relationer är både fantastiska men också så ofantligt svåra ibland. Det är inte handlingarna i sig som gör mig tokig utan det handlar mer om förväntningarna och faktorerna runt omkring. När bakluckan gick sönder var jag stressad för att jag hade en tid att passa, det är hemskt att springa utan musik eller podd i öronen och mina förväntningar raserades om att komma iväg lite tidigare idag för att starta helgen. När man känner sig matt är det bra att prata om det som har hänt. Vädra tankarna och komma överens om en nystart. Vi älskar varandra men den här veckan blev tokig ?
