Jag kan hångla med mig själv efter att ha munnen full av vitlök, ingen tappar bort min laddare och passen är på plast. Listan för fördelarna kan göras lång: -Jag och enbart jag har fått välja vad jag ska titta på om kvällarna. Har kollar igenom de senaste utbudet av romantiska filmer under Hugos resa till Dubai. -Det blir mat ÖVER efter middagarna. Ingen slukar allt och vi har haft matlådor till dagen efter. Himla effektivt. -Vi har inte behövt konsumera toalettrullar i samma utsträckning som vanligt… -Det har varit tyst efter läggningen. Ingen kompressor som man hör över hela huset. -I köket har vitlöken flödat. Inte behövt tänka på vitlökshånglet. -Vardagsrummet har förvandlats till en stora scenen på Gröna Lund. Fulsjungandet har följt med ut ur duschen (Hugo säger att han måste sätta i öronproppar när jag sjunger). -Jag har ätit sen middag i soffan efter barnens läggning. Ibland är det skönt att ha tv:en som sällskap. -Haft djupa konversationer med valpen Pålle (i brist på vuxet sällskap efter läggningen). -Jag kollade om favoritavsnittet ur ”Vår tid är nu”. Det hade Hugo aldrig gått med på. -Var inne på att möblera om, det tog stopp när jag insåg att jag behövde bärhjälp av Hugo… Men listan över fördelarna med att ha Hugo hemma är längre. Det är skönt att vara ensam. Jag mår bra av det också. Det är bra att längta. Och det är just vad vi gör just nu. ”Imorgon kommer pappa hem”. ”ÅÅÅÅÅHH Pappisen!!!” var Mollys reaktion. Jag längtar tills imorgon så vi får kramas igen. Skratta igen. Höra mer om hur Dubai var och fira jul. Och med tanke på att alla ljud är potentiella mördare (knack från vinden) behöver jag min trygghet igen.
