Efter förlossningssnack med Vanja började jag tänka tillbaka. På mina egna förlossningar och graviditeter. Vad var det egentligen som var värst/bäst med att vara gravid? Här kommer min plus och minus lista: - Jag tyckte det var jobbigt att vänta till vecka 13. Jag ville bara få komma till KUB-testet och se att det faktiskt låg en bebis i magen. Med Molly kändes allt så overkligt, kanske för att hon inte var planerad. Med Leonore var jag rädd eftersom vi hade fått två missfall innan. Det var en evig väntan att få se med egna ögon att Leonore faktiskt mådde bra och att hon skulle stanna kvar i magen. Så väntan innan vecka 13 tycker jag var minus båda gångerna. Det där med luktsinnet. Jag tror nästan att mitt luktsinne vart bättre än en narkotika hunds! På långa vägar kunde jag känna om Hugo hade öppnat sin snusdosa. Matdofter gjorde att det vändes i magen och kaffe var inte alls aktuellt. Det är skönt att lukten är i sin ordning nu men jag kan fortfarande bli lite extra illamående av snusdoft. När magen blev för stor för att kunna sova på mage. jag ligger alltid på magen, åt ena sidan. Med sparkande bebis, en urinblåsa som ville tömmas konstant, märkliga drömmar och på det kunde man inte ens få ligga bekvämt. Det är tusen gånger bättre att sova med ett spädbarn. Amming om natten föredrar jag än att sova som höggravid! Jag kunde börja gråta av känslan av att känna mig otymplig och klumpig. Det var eländigt att behöva hålla andan för att knyta skorna. Mot slutet av mina graviditeter gick det inte en dag utan att jag längtade efter känslan att få känna mig smidig igen. Nu kommer vi till det roliga med att vara gravid: Känslan av att bära liv. Och inte vilka liv som helst, utan våra liv. Den nyfikenheten, den kärleken och den stoltheten som växer fram under de nio månaderna som man generellt bär sitt barn. Det är en mäktig känsla som jag kommer bära med mig för resten av mitt liv. Omtanken som man får av omgivningen. Det var mysigt att få den uppmärksamheten under graviditeterna. När barnet väl föds flyttar fokuset över till barnet på ett naturligt sätt. Trots att man vissa dagar kunde känna sig stor som ett hus, eller som en strandad val så tycker jag själv att jag var gravidvacker. Jag utstrålande lycka, jag älskade magen och jag trivdes som gravid. Framförallt med Leonore i magen. Man kan undra vart det där glowet tog vägen, haaaalllåååå kom tillbaka =) Innan mina barn kom ut till världen så hade vi fantastiska, mysiga stunder. Att få känna sitt barn sparka från insidan, den känslan gör att jag önskar att få uppleva det iallafall en gång till i framtiden. Att få boa inför sin bebis ankomst. Med Molly var det allra roligast för då var allt nytt. Att få vandra omkring på babyavdelningen runt alla små söta bebiskläder. Strumpor, tossor och små bodys i storlek 56. Den sista punkten är egentligen lite samma som punkt ett. Under graviditeten var man aldrig ensam utan man hade ständigt sällskap utav sitt barn. Fast det skiljer sig inte speciellt mycket från när bebis väl kommer för nu får man istället gosa bebis nästan alla timmar på dygnet. Med Molly i magen: Med Leonore: // Hugo ville också skriva en lista med vad han tyckte var bäst/sämst med graviditeterna. Läs hans blogg här
