Jag påbörjade denna stilanalys redan i början av veckan, men hemskheter gjorde att den lades på paus. Men jag vill inte lämna något påbörjat utan att slutföra, så vi kör igång!Min research har bestått av att jag har gått igenom bilder från 2010 till 2025. 15 år, ett bibliotek med 25 000 bilder och filmer som slutligen landade i denna analys. Jag blev inspirerad till detta av barnen som redan har placerat mig i fack. Enligt dem är jag en blandning mellan "Sporty och Clean Girl".Det finns absolut en sanning i deras känsla Innan jag träffade Hugo var jag en partyglad tjej. Jag jobbade, befann mig i Stockholms nattliv, umgicks med kompisar och reste. När jag inte var en utekatt i kroglivet bar jag oftast jeans och Converse. Kommer ni ihåg hur Paow verkade störa sig enormt på mina Converse? 🙈🙈 2011 korsades våra vägar. Det är många år sedan, och det är ändå lite unikt att vi fortfarande är lyckliga och gifta.Under inspelningen av Wipe Out i Argentina där vi träffades... 2012 var vi tillsammans och nykära. Vi levde ett okomplicerat liv där ingen av oss visste vad som snart skulle hända. Sommaren 2012 blev jag ofrivilligt gravid trots att jag tog p-piller. Min plan var aldrig att skaffa kille, än mindre att bilda familj. Jag hade planer på att plugga och ville göra det i Lund. Molly fick mig att tänka annorlunda. Att det kanske är tvärtom, att livet har en egen plan.Att vara 21 och gravid var tufft. Jag var fåfäng och säkerligen osäker, så jag tyckte att kroppens förändringar var tuffa. Alla vänner fortsatte att leva ett ungdomligt och ansvarslöst liv medan allt förändrades för mig. Jag fick en identitetskris men kände aldrig något annat än kärlek för bebisen i magen.Identitetskrisen syntes dock i hur jag började klä mig. Försöker jag matcha ryggsäcken i den högra bilden? 😂 Ett litet hjärta som förändrade ALLT ❤️ Identitetskrisen i mina kläder blev inte bättre när Molly väl kom. Dessa bilder skriker "hej, kom och hjälp mig". Det är som att jag inte trodde att stilen jag hade innan dög. Att man måste klä sig annorlunda bara för att man blivit mamma. Vart tog jeansen och Converse vägen? Det var efter barnen som jag började träna. Det började absolut som ett måste. Även träningskläderna skrek identitetskris. Tack och lov ser det bättre ut efter Leonore… Med bara några svackor från tidigare identitetskris… Småbarnslivet tuffade på och var en lycklig tid. År 2018 startade jag världens träningsresa med målet att vara i mitt livsform inför det kommande bröllopet samma höst. Jag gjorde stora uppoffringar och parerade familjelivet, jobbet, träningen och kosten. Under några månader åt jag strikt efter ett kostschema och byggde muskler. Jag gjorde det tuffa jobbet en gång och har sedan dess levt på det jag en gång byggde upp. Jag äter inte alls lika strikt idag, men tänket finns kvar. Mitt motto är att jag äter allt, men inte alltid. Det finns liksom inga förbud och min energi kommer alltid från riktig mat.Den resan gjorde mig starkare mentalt. Jag fick ett annat syfte än att bara vara mamma och hade där och då världens gemenskap i Wörkout, Pischas anläggning. Det var som att bli ung igen. Träningen förenade oss och det kändes mer som att vi som tränade var en stor, härlig ungdomsgård. Gamla Paula kom tillbaka. Med jeans, men vete sjutton vart conversen tog vägen. Där och då ville jag bara bära supertighta jeans, hade inte alls förstått grejen med utsvängda. Det jag kan se i denna analys är att mitt hår hade tagit skada. Graviditeter, hormoner, sömnbrist, stress och träning hade gjort sitt. Jag skulle ha klippt av längden tidigare än vad jag gjorde. 🤷🏻♀️ Jag har alltid haft en basic stil. Jag känner mig snyggare i jeans och T-shirt än galaklädd med tusen lager smink. På somrarna kan jag leva ut och addera me klänningar, kjolar och plagg med mer färg. Gult är inte fult men jisses så ung jag ser ut! För övrigt en utav de bästa bilderna, ser ni hur arg Leonore är där på sin sida? 🙈 Har alltid gillat gult och grönt. Känner att det är färger som passar mig. Nygift och nykär. Älskar att titta igenom bilderna efter bröllopet. Det liksom glimrar lycka ur ögonen. Vardagen fortsatte och glimtar ur identitetskrisen är över. Hittar inga konstiga mönstrade kläder utan generellt mest jeans. Alltså dom supertighta, korta och gärna med hål i knäna 🙈. Hittar också mycket bilder på det som barnen baserar sin sanning på. Deras ledigt, sportigt klädda mamma. Jag skulle byta bloggportal och ville fota en ny header. Denna klänning gjord av Frida Jonsvens är fortfarande en utav de finaste klänningarna jag någonsin burit. Också burit en hel del By Malina klänningar genom åren. Vi skulle åka till Manchester och jag ville matcha pub-kulturen med min outfit. Pub-Pulkan. Trots att jag har en basic stil och känner mig snyggast i jeans så tycker jag att jag verkligen passar i mer färgglada kläder. Jag måste bli bättre på att addera färg i vardagen. När Hugo fyllde 30 bar jag en vinröd figursydd klänning. Införskaffade lite nya jackor som jag har kvar än idag. Älskar både den gröna ifrån Indiska och den rutiga. Den rutiga gjorde Bianca för Nelly och jag åkte till Södertälje och köpte den i andra hand av en snäll tjej som ville sälja sin till mig. Såg en glimt av av en eventuell svacka. Jag testar att bära långklänningar i vardagen. Jag tycker det är superfint på andra. Men inte på mig själv!Vad händer med mönstret? Mormor ringde och ville ha tillbaks sin kjol 🙈. Klipp till bilder ur samma vecka. Det här är mer jag. Klipper äntligen av mig håret. Det var behövligt. idag är det långt igen och har aldrig haft en sån bra kvalité som under de senaste åren. Kan vi stilanalysera barnen på denna bild 😂😂. Jag kände mig aldrig som mig själv med kort hår. Mitt långa hår har alltid funnits med mig. Kanske kom in i en liten kris igen, för jag skulle aldrig sätta på mig ett par skinnbyxor. Också ett sånt plagg jag tycker är fint på andra men inte på mig själv. Sätt aldrig på dig denna lilla jumpsuit igen… Älskar dock brunt. Kände mig som en riktig babe den här utekvällen i Marbella. Kände mig aldrig som mig själv med kort hår så satte i löshår efter några månader. Under ett år smittade barnen mig med löss TVÅ gånger. Efter andra gången kastade jag löshåret och ville aldrig mer se det igen! Helsvart är alltid ett säkert kort, gärna ihop med ett par röda läppar. Jag gillar öppen rygg eller tröjor som visar mina nyckelben. Färg i all ära men den lilla svarta är svårslagen. När vi var i Palma köpte jag dock en jättefin klänning i en rolig liten butik. Hur fint är det inte med orange!? Hugo blev Avis och provade klänningen 🙈. Inför ett bröllop testade jag den här klänningen. Där och då tyckte jag inte att den var fin så blev en annan. Varför är man så självkritisk? Den här klänningen var ju jättefin! Det blev istället den här gula. Visserligen en av mina favoriter men tycker att jag borde gett klänningen ovan en chans. På en bal förra vintern var jag askungen. Känner ni igen klänningen syrran lånade? Om jag kunde rädda ett enda plagg ur min garderob skulle det bli min jeansjacka ifrån Hellström street art. Det är en jacka någon av barnen aldrig kommer få låna och jackan jag vill ha med mig ner i graven. Skulle säga att min nuvarande stil inte skiljer sig särskilt mycket åt än hur den gjort senaste åren. Mycket basic men hittat utsvängda jeans. Använder knappt supertighta och inga av mina nuvarande har hål i knäna. Gillar blazers och kavajer. Kör färg och mönster på sommaren, svart är fortfarande ett säkert kort och adderar lite färg även i vardagen. Skulle säga att Hugo är mer intresserad av kläder än vad jag är. Men jag känner ju mig som allra snyggast i jeans, T-shirt eller tröja. Det blir liksom så himla enkelt. Men tar med mig att addera mer färg. Gult och grönt är favoriter sedan innan, men jag skulle vilja ha mer orangea plagg 🧡.TACK till dig som läst enda ner hit. Detta har tagit flera dagar och otaliga timmar. Tack för att du läst denna stilanalys.
